Socionomer diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden. Nu efterlyser kuratorn Olga Granlöf en kartläggning: ”Frågan har skavt inom mig under en längre tid”
Olga Granlöf
Kurator och debattör
9 sep 2021
Under senhösten 2020 anordnade SSR ett givande webinar om ras, hudfärg och diskriminering på arbetsmarknaden. Detta webinar har hjälpt mig att sätta ord på frågor som skavt inom mig under en längre tid. När jag 1990 började min yrkesgärning som nyutbildad socionom och socialsekreterare i Gottsunda, ett bostadsområde i Uppsala som numera är utpekat som särskilt utsatt område, hade jag bara EN kollega med icke-svensk bakgrund.
LÄS MER >> Jag kan inte vara tyst längre
LÄS MER >> Icke svenska socionomer diskrimineras
Idag är läget annorlunda, jag träffar på många kollegor vars namn klingar osvenskt. Frågan är vad alla dessa socionomer jobbar med, hur de ligger till lönemässigt och hur deras karriärbana ser ut?
Dessa frågor med förslag om kartläggning lämnade jag som motion till SSR:s högsta beslutande organ. Motionen ansågs vara besvarad men någon kartläggning ansågs inte behövas.
Detta är tråkigt eftersom socionomer med brytning fortsätter ta kontakt med mig.
Person A (icke-svensk bakgrund, utbildad i Sverige även på magisternivå) säger: ”Jag sökte en nyinrättad fast tjänst som familjerättssekreterare, och då har jag redan jobbat ett år med arbetsuppgifter inom fältet familjerätt på samma arbetsplats. Det är ett komplext socialt arbete med inflammerade långvariga vårdnadstvister, men jag trivdes bra med det och det sades att jag gjorde ett bra jobb. Jag fick inte den fasta tjänsten och bad chefen att få titta på cv för den enda andra sökande, vilken fått tjänsten. Jag hade både längre arbetslivserfarenhet och mer vidareutbildning. Den enda utbildning som jag saknade i jämförelse med den personen var trädgårdsskötsel. Kanske borde jag skaffa mig den utbildningen, eller vad tycker du? Jag sökte mig därifrån efter det.”
Person B (icke- svensk bakgrund, utbildad i Sverige) berättar: ”Jag tycker om mitt jobb och jobbar hårt. Mina kollegor vabbar ofta och det händer att mina yngre kollegor blir sjukskrivna på grund av stress och utbrändhet. Jag har flest ärenden och är aldrig sjuk. Jag har arbetat med ekonomiskt bistånd i över sju år och vill gärna utvecklas i jobbet. Jag sökte många tjänster som handläggare för barn-ungdom-familj. Jag blir kallad till intervju men få aldrig jobbet. Vad gör jag för fel?”
Samma fråga ställs om och om igen. Är det för jag inte är en svensk?
Diskrimineringen har många ansikten. Nu pågår ett projekt i Stockholm som sätter fokus på hudfärg och diskriminering. Men är vi säkra på att det är bara hudfärgen som gör att man blir diskriminerad på arbetsmarknaden?
Mina samtal med socionomer med icke-svensk bakgrund visar tyvärr att det räcker bra med bara brytning.
Olga Granlöf, skolkurator
Namn: Olga Granlöf.
Ålder: 58 år.
Bor: I Uppsala, nära domkyrkan.
Familj: Sambo, två vuxna döttrar och två svärsöner, tre bonusbarn, två kloka exmän, två svenska systrar och alla ryska släktningar i Ryssland.
Utbildning: Socionom och magister i socialt arbete.
Gör: Skolkurator på en gymnasieskola i Uppsala.
Utbildning: Socionom och magister i socialt arbete.
Läs mer
Läs även
Slutord: ”Maria Kjellgren och jag har mycket gemensamt”
Sophie Ekman Wretlind svarar på repliken av Maria Kjellgren.
Replik: ”Dr Wretlind ger ett ensidigt perspektiv av elevhälsa”
Jobbet med att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga görs inte...
Debatt: ”Barn är mer än potentiella brottsutövare”
Det räcker inte att diskutera hur rekrytering till kriminella gäng ...
”Tystnadskultur tvingar duktiga medarbetare att bli passiva vittnen”
Gängexperten Maria Wallin menar att tystnadsnormer får omfattande k...