”Om det inte får kosta pengar så kommer det att kosta liv”

Den sista maj i år lämnade Sandy Lundström sin tjänst som chef på förebyggande enheten i Skärholmen. Mordet på Mikael, som skedde när han var på väg hem från simhallen med sin son, var långt ifrån det första under hennes tid på socialtjänsten, men det sista. Hon hade fått nog.

– Det blev droppen. Allt handlade om omorganisationen och besparingar – under en pågående, fruktansvärd gängkonflikt och under Skärholmens dödligaste år.

När Sandy Lundström började på jobbet år 2023 var hon glad och optimistisk. Hon hade tidigare arbetat i Järva i många år, och sökte sig aktivt till Skärholmen. Där blickade man tydligt framåt mot den nya socialtjänstlagen och var på väg att börja bygga upp första linjens socialtjänst.

– Det var ett drömjobb att få en enhet med bland annat föräldramottagning, ungdomsmottagning, fältare, skolsociala team och öppen förskola. Visionen var att de ”öppna verksamheterna” skulle växa, att medborgarna skulle komma in och söka stöd och få det.

LÄS OCKSÅ >>> Så ska barnen hållas borta från gängen

Det var i början av 2024 som de interna problemen började hopa sig. Staden fattade beslut om en ny chefsstuktur, där biträdande enhetschefer skulle tas bort.

– Från att beslutet fattades dundrade man in med sin omorganisation: kommunicerade ut det snabbt, klickade ut att man ville anställa områdeschefer. Det blev vingligt i en redan krishärjad stadsdel där många biträdande enhetschefer undrade vad som skulle hända med deras arbete. Jag kan inte ens hålla reda på hur många som sköts under den där perioden.

Sandy Lundström tyckte att omorganisationen gick alldeles för fort, utan kommunikation och analys, och jämför med andra stadsdelar, där man enligt henne har gått mycket långsammare framåt.

–  Jag försökte tala med ledningen om min syn, att vi inte kunde hantera skjutningarna, den jättehöga arbetsbelastningen och en omorganisation samtidigt. Jag tyckte att vi kunde prioritera, men det landade inte bra. Jag skulle absolut inte säga vad jag tyckte. Min chef skrattade mig rakt i ansiktet och sa ”vi bygger organisation”.

Och så var det den ekonomiska pressen. Efter mordet på Mikael utlovades ett stärkt arbete mot gängkriminaliteten, men kommunens enhet för barn och unga har hittills i år ett budgetunderskott på 22 miljoner kronor, enligt Ekot.

Det första besparingskravet kom när Sandy Lundström fortfarande var anställd: alla enheter skulle spara in fem procent, utan något inriktningsbeslut som vägledning.

– Jag hade en ungdomsmottagning med åtta veckors kö, eftersom ungdomar mår så dåligt och vill komma till ungdomsmottagningen. Jag hade fältassistenter, som jobbade med krisstöd kvällar och helger. Jag hade en föräldramottagning som hade ökat antalet besök enormt. Jag hade skolsociala team som skulle etablera sig på skolorna. Vad var det tänkt att jag skulle dra ner på?

LÄS OCKSÅ >>> Så kortade Järva ner utredningstiden med hälften

Sandy Lundström är inte den enda som vittnat om den kaotiska verkligheten inom socialtjänsten i Skärholmen. 26 socialsekreterare har skickat ett öppet brev till förvaltningsledningen, där de beskriver en ohållbar situation och efterfrågar mer resurser till arbetet med barn och unga i kriminalitet. Samtidigt har åtta chefer under året sagt upp sig i protest.

En anonym källa berättar för Socionomen om en allmän tystnadskultur vilket Sandy Lundström bekräftar.

– Jag får jättemycket stöd för att jag har klivit fram och talat för dem som inte kan tala, men bara privat. En skrev: ”Jag och alla mina kollegor håller med de 26 socialsekreterarna, men vi vågar inte prata om det, eftersom vi inte vill riskera våra jobb.” En annan tidigare kollega skrev: ”Vi pratar inte om socialsekreterarnas upprop. Det nämns inte ens på APT. Vi vet att våra kollegor skriker, men man bara dödar det med tystnad.”

Underskottet och kravet uppifrån på ”en budget i balans” har fått allvarliga konsekvenser. Anställda har vittnat om att de har känt sig pressade att ta hem barn och unga från HVB- och Sis-hem, trots att de riskerar återfall i brott.

– Man kan formulera det på olika sätt, men när du får ett krav att dra ner dina kostnader med fem procent – vad ska du göra? En åtgärdsplan som ska leda till minskade kostnader räckte ju tydligen inte, utan det skulle ske här och nu genom att ta hem barn från dyra placeringar.

Sandy Lundström berättar om en kollega till henne, en områdeschef för barn och ungdom, som tvingades sluta eftersom hon inte gick med på att avbryta dyra placeringar.

– Hon var jättebra, hade rätt vision, gedigen kunskap och erfarenhet. Jag har svårt att se vilka enhets- eller områdeschefer som kan hålla budget i de områden som är mest drabbade av gängvåldet. Jag tror inte att det är möjligt.

Vad får det för konsekvenser om man avslutar placeringar, trots att vårdbehovet inte förändrats?

– Vägen till en placering är lång. Oron måste vara väldigt stor. Ofta är det föräldrarna som säger: ”Ta min son – jag är så rädd att han ska skadas eller skada någon annan.” Om du inte placerar honom kan konsekvensen bli att du ser honom vifta med en pistol och skjuter någon.

Vad gör det med relationen till klienter och vårdnadshavare?

–  Det blir väldigt konstigt när vi har kämpat för att få ett förtroende hos en familj. Du som socialsekreterare har jobbat in dig, lärt känna familjen, och avväpnat den här oron som ofta finns inför socialtjänsten. Att du då plötsligt ska ta hem barnet utan att kunna förklara hur den här hjälpen ska fortsätta hemma, samtidigt som familjen kanske skriker att de inte vill, och polisen tycker att det är helt olämpligt – det kan inte en direktör, avdelningschef eller politiker säga något om. Och det ska de inte göra.

Nyhetsflödet i Sverige har de senaste åren dominerats av skjutningar och gängkriminalitet, och regeringen har gjort det till en av sina huvudfrågor. Sandy Lundström väntar dock fortfarande på den verkliga satsningen. I Skärholmen var den bara en floskel, berättar hon.

– Myndighetsutövande socialtjänst, öppenvårds socialtjänst och polis kämpar på bra, men jag vill ha en kraftsamling i form av mycket mer medel. Vi kanske får en massa pengar, men i så fall vet jag inte var de tar vägen. Jag skulle också vilja se en nationell samverkan i den här frågan.

Själv hör hon mest löften om hårdare straff. Ungdomarna ska in i fängelset. Hon är inte emot det, nödvändigtvis, men det löser inte problemet med gängvåldet, säger hon.

– De ungdomar som vi jobbar med tror inte att de kommer att överleva sin 18-årsdag. De skrattar åt oss. Det här är ungdomar utan konsekvenstänk; deras hjärnor är inte tillräckligt utvecklade.

Det har gått ett halvår sedan Sandy Lundström lämnade socialtjänsten i Skärholmen. Nu är hon gruppledare i Södertälje, och jobbar med öppenvårdsinsatser och barn som befinner sig i kriminalitet.

– Det främsta skälet till att jag ställer upp på intervjuer som den här är att jag vill backa upp de befintliga socialsekreterare och den personal som är kvar i Skärholmen i dag. Man ska våga stå upp för de medborgare vi är till för och det som är rätt. Det var modigt av dem som gick ihop och skrev det här uppropet, men tänk på alla arbetsgrupper som inte vågar gå ihop. Hur ska vi få gehör?