Efter Campus Risbergska: ”Barnens reaktion slog mig jävligt hårt”

Nu är han aktuell med sin tredje bok, Inte din statsminister, som kom till i samband med massakern på Campus Risbergska i Örebro. Han beskriver händelsen som ett uppvaknande, inte minst när han ser vad det får för effekt på hans barn.

– Deras reaktion slog mig jävligt hårt. Min yngsta dotter, då fem år, reagerade över att människor kan mörda och mördas. Det skakade om henne. Min äldsta dotter, som var sju vid tillfället, reagerade mer över att man kan mördas på grund av hur man ser ut. Ur det så började jag skriva, exakt i samma stund som statsministern höll sitt tal till nationen.

Det som följer genom kapitlen är dels en högst personlig skildring av vad repressiv politik och rasistiska tongångar på högsta politiska nivå får för konsekvenser, dels en redogörelse över ett samhälle som genom decennier saknat både vilja och förmåga att förstå och hantera högerextremt våld.

– Det har funnits ett uppdämt behov hos mig att göra upp med det som jag upplever saknas i offentligheten, samtalet om hur människor påverkas direkt av rasistisk retorik och politik.

Det går att följa som en linje från 90-talet fram till i dag, förklarar han. Det tydliggörs i boken. Linjen kantas av högerextremt våld – från mördarna John Ausonius och Peter Mangs, vidare till Rickard Andersson, och slutligen till framväxten av Aktivklubbar.

En bit in i boken ställer Nicolas Lunabba en fundamental fråga: Hur är man förälder till ett barn i ett samhälle som blir alltmer fientligt mot det?

Vad är ditt svar?

– Det finns inget entydigt svar. Vi vet inte vad som kommer hända. Från den ena dagen till den andra kommer det en ny lag. Det instinktiva är att man vill försvara och skydda sina barn, alltså rent kroppsligt. Vara i deras i närhet. Vad innebär det då att lämna barnen på en skola och inte ha någon kontroll över vad som händer. Svaret hänger i luften.

– Vi befinner oss också mitt i det här. Hade det varit ett stelnat tillstånd så hade jag kanske kunnat ge ett annat svar, men det är riksdagsval om några månader. Då kan allt jag säger kullkastas. Precis som allt jag tänkte innan 2022 har kullkastats nu.

Hoppet om en positiv förändring hänger på att människor går samman, förklarar Nicolas Lunabba, och tillsammans skapar en ny folkrörelse.

– Det är kanske det svenskaste vi har och jag finner en otrolig kraft i det. Det var det som en gång ledde till en demokratisering av Sverige, och som ledde till att landet blev relativt jämställt och jämlikt.

– Människor organiserade sig och förstod att den politiska och ekonomiska makten inte hade folkets intressen för ögonen. Jag är övertygad om att ett systemskifte är möjligt men då behöver vi lära av historien.

Vilka tycker du ska läsa boken?

– Den frågan är alltid svår. Böcker finns för dem de tilltalar, och man vet aldrig på förhand vilka de är. När jag var uppe i norra Sverige med Blir du ledsen om jag dör, mitt ute i ingenstans, så träffade jag gråtande gubbar på 80 år som hade hittat en igenkänning i Elijahs situation. Då betydde boken mycket för dem.