1. Kommuner ska respektera kravet på likabehandling av kommunens invånare. Det är en grundläggande regel som, med vissa undantag, gäller inom kommunens geografiska område.
2. Samtidigt ska kommuner särskilt stödja individer och grupper med särskilda behov. Till exempel kan äldre behöva hemtjänst för att kunna leva på lika villkor.
3. Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. Det ska bland annat finnas metoder för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring.
4. Vissa omfattas av mer än socialtjänstlagen, då kan även andra prioriteringar gälla. Om en person till exempel har hemsjukvård är det även sjukvårdens principer som ska gälla.
5. Människovärdesprincipen. Den handlar om integritet. Inte om hudfärg, hur mycket pengar man har eller hur snabbt man får bäst resultat utan om det grundläggande att vi alla är lika mycket värda.
LÄS OCKSÅ >>> Hur prioriterar man när resurserna tryter? Motala tror sig ha svaret
6. Behovsprincipen innebär att kommuner bör ge insatser solidariskt utifrån behov. Den med större behov bör få mer stöd. Men det finns ett undantag: Du kan ha mindre behov, men om det faller inom LSS, Lagen om särskilt stöd och service vid funktionsnedsättning, kan du få mer omfattande insatser.
7. Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att socialtjänsten bör satsa på det mest kostnadseffektiva alternativet om allt övrigt är lika. Men resultatet kan bli sämre om inte brukaren får vara med och diskutera insatser.
8. Politiska strategival kan omfatta en högre kvalitetsnivå än ”tillräcklig kvalitet”. Kommuner har ganska stor frihet att ge mer insatser än basnivån. I en kommun kanske man satsar mycket på ungdomar, i en annan på något helt annat – men man får inte släppa de grupper som man måste ta hand om.
9. Tidsdimensionen – det som framstår som en besparing på några års sikt kan kosta mer över en längre tidsperiod. Det här är en viktig punkt, särskilt när det gäller barn. Om man inte satsar i tidig ålder får man ofta betala när barnen blir äldre.
