Tim Andersson

Reporter

6 maj 2022

Margareta Bloom Sandebäck

Fotograf

6 maj 2022

6 maj 2022

PORTRÄTT

Magdalena el-Sayed: ”Det vi gör är skitviktigt”

Mer och bättre information om unga, och hur de rör sig i samhället gör att fler kan erbjudas stöd i ett tidigare skede, menar Magdalena el-Sayed. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Möt Magdalena el Sayed, socialsekreteraren som arbetar på polisstationen i Rinkeby. Fördelarna med samverkansmodellen är uppenbara och det nära samarbetet har lett till ökad förståelse mellan polisen och socialtjänsten.

Tim Andersson

Reporter

6 maj 2022

Margareta Bloom Sandebäck

Fotograf

6 maj 2022

6 maj 2022

Socialsekreteraren Magdalena el-Sayed har i nästan två decennier jobbat med kriminella ungdomar i Stockholms förorter. Hennes bild av våldsutvecklingen är inte ljusare än den som medierapporteringen gjort oss vana vid. Okej, det slarvas ibland i debatten när man talar om tioåringar som springer ärenden åt äldre kriminella – det är i alla fall ingenting som hon har stött på – men visst kryper problemen ner i åldrarna.

Mer poliser och hårdare straff, skriker opinionen och trendkänsliga politiker. Stärkt socialtjänst och närmare samarbete, vädjar polisen själv.

Senast i dag (29 mars, reds. anmärkning) gick rikspolischefen Anders Thornberg ut och berättade att tre unga om dagen ansluter till kriminella nätverk. ”Så länge vi inte stoppar rekryteringen (…) så kommer detta fortsätta väldigt länge”, sade han i DN. ”Vi måste använda hela samhällets krafter.” Magdalena el-Sayed är inne på samma linje. Och det är inte bara polisen som behöver socialtjänstens hjälp – det omvända förhållandet gäller också.

– Vi på Socialtjänsten har jättemycket insatser att erbjuda. Resurser finns, det gäller bara för oss att få reda på vilka individer det handlar om, och det kan polisen hjälpa oss med.

I dag möter Magdalena el-Sayed Socionomen digitalt, eftersom hon är hemma med sjukt barn. Men annars sitter hon oftast på polisstationen i Rinkeby. Där jobbar polisen och socialtjänsten ihop för att hjälpa ungdomar i Järvaområdet som riskerar att utveckla kriminalitet. När satsningen inleddes 2020 var man först ut i Stockholm med modellen.

– Det är ett jättespännande och utmanande arbete som i dag, två år senare, verkligen har burit frukt. Vi har nu hittat metoder att samarbeta på som vi inte hade tidigare, berättar hon.

Framför allt är det kommunikationen som förbättrats. Hon arbetar nära två samverkanspoliser, med vilka hon snabbt kan byta information. Andra socialsekreterare kan också kontakta henne med frågor om ungdomar som de utreder: Ser polisen dem ute på stan? I vilket umgänge? På motsvarande sätt kan polisen få uppgifter från socialtjänsten.

Förutom en effektivare arbetsgång har samarbetet också lett till en ökad förståelse institutionerna emellan, berättar Magdalena El-Sayed. Hon, som i många år jobbat nära polisen, vet att de två inte alltid talar samma språk. Ibland har hon känt att de befinner sig på olika platser.

– Som polisman blir man kanske mer upprörd på ungdomarna: ”Hur kan de göra så här, vi måste skydda potentiella brottsoffer”. Vi tänker också så, men även: ”Vad beror det på att de begår de här brotten, och hur ska vi se till att de inte fortsätter? Och hur kan vi hjälpa deras familjer?” Vi har en vårdlagstiftning att ta hänsyn till.

De här skillnaderna har tidigare varit lite svåra att prata om, säger hon. Inte längre. Polisen har lärt sig saker av socialsekreterarna, som att det kanske inte alltid är den mest gynnsamma lösningen att omhänderta alla ungdomar som begår brott.

– Att låsa in dem på paragraf 12-hem är ingen bra metod, det vet vi, även om det kan vara nödvändigt för att bryta ett eskalerande missbruk eller kriminalitet. Vill vi se en förändring måste vi jobba med de beteenden som inte fungerar.

Har Magdalena el-Sayed lärt sig något om polisen?

– Ja, att de har väldigt bra kunskap och koll på de individer som rör sig i området, särskilt vad gäller ungdomar. Det är också väldigt kompetenta personer, med hjärtat på rätta stället.

Den vårdande dimensionen av arbetet var central när Magdalena el-Sayed valde yrke. Hon hade först tänkt att bli läkare. Ett annat spår var juridiken. Som tonåring hade hon storögt följt den amerikanska serien Lagens änglar, och inspirerats av advokaterna som skyddade svaga individer i samhället utkant.

– Det slutade med att jag blev socionom, vilket är lite mittemellan: inte advokat – men man kan jobba med att hjälpa utsatta människor; inte läkare – men man har ändå ett omvårdande fokus.

I motsats till många av sina kursare, som ville arbeta behandlande, hade hon hela tiden siktet inställt på socialtjänsten.

– Jag tyckte att socialtjänsten var liksom mer hands on, med frågor om allt från bostäder, ekonomi, kläder, mat, till våld i familjen och psykisk ohälsa – hela spektrat. Det är där man kan göra någonting.

Och visst har hon fått chans att göra saker. Inte minst inom ramen för det som kallas sociala insatsgrupper.

Magdalena el-Sayed blev en del av satsningen redan när den först inleddes i Stockholm 2012, och hon jobbar fortfarande i sociala insatsgrupper, nu för stadsdelen Rinkeby–Kista.

I grupperna samarbetar socialsekreterare med polis och skola för att hjälpa ungdomar bort från kriminalitet. Aktörerna ses tillsammans med ungdomen själv och föräldrarna för möten en gång i månaden. Målgruppen är mellan 13 och 18 år.

– Inför det första mötet identifierar gruppen tillsammans de huvudsakliga problemen, och betar under de följande månadsvisa träffarna av punkt efter punkt. Ibland på ett mycket handgripligt sätt: Hur kan mamma och pappa hjälpa sitt barn att komma upp på morgonen? Kanske ringa? Nähä, telefonen är urladdad – det behövs en ny laddare.

Tillsammans fungerar de som ett osynligt koppel, säger Magdalena el-Sayed, som hela tiden försöker att hålla ungdomarna tajta och med polisens hjälp ringa in dem.

"Jag tänker ibland: ”Men vad fan, ska det inte gå, ska vi inte kunna vända det här…” Frustrerande, men inte tröstlöst. Jag känner ändå att det vi gör är skitviktigt. Det är fantastiskt att få tillgång till de här människornas liv. Man får ta till sinnesrobönen: ”Acceptera det som inte går att förändra…”

Äldre, kriminella tonåringar är den svåraste gruppen att hjälpa, säger hon: å ena sidan har de hunnit djupt in i livsstilen, å andra sidan har de ännu inte mött dess värsta baksidor.

– Man bor hemma, saker rullar, mamma och pappa sköter mycket, man har inte blivit dömd eller fått skadestånd som man måste börja beta av. Det är först när man närmar sig tjugo som det börjar kännas, då man ska skapa sig ett eget liv, skaffa en egen lägenhet, abonnemang, lånelöfte, bil, familj – men då är man ju vuxen redan.

I många fall sker det också sammanbrott, berättar hon – ett eskalerande våldsbeteende som gör att de måste avbryta processen.

– Det är ett väldigt komplext arbete. Får vi full måluppfyllelse är det ”wow”, då känns det jättefint, men vi får nog vara glada också om vi når framgång i bara några delar. Det kan vara att vi stärker relationen mellan barn och föräldrar, eller att vi ser en ökad närvaro i skolan.

Visst kan det vara frustrerande när det inte funkar, säger hon.

– Jag tänker ibland: ”Men vad fan, ska det inte gå, ska vi inte kunna vända det här…” Frustrerande, men inte tröstlöst. Jag känner ändå att det vi gör är skitviktigt. Det är fantastiskt att få tillgång till de här människornas liv. Man får ta till sinnesrobönen: ”Acceptera det som inte går att förändra…”

Magdalena el-Sayed ser trots allt att jobbet gör skillnad. Sedan socialsekreterarna och polisen bättre förstått varandras skilda perspektiv och lärt sig att kommunicera finns egentligen inga nackdelar med samarbetet, säger hon. Att hennes lokalisering inom polishusets väggar skulle skapa någon rädsla hos ungdomarna har hon aldrig märkt av.

Fördelarna med samverkansmodellen däremot är uppenbara.

– Tack vare vår nära samverkan kan vi få fatt på behoven tidigare och därmed tillsätta insatser i ett tidigare skede.

Samtidigt måste man konstatera det uppenbara: våldsvågen fortsätter, också i Järvaområdet. Utvecklingen kan göra henne rädd, säger hon. Särskilt sedan hon fick barn för ett par år sedan.

– Jag kan tänka om min son: Måtte det gå bra för honom… För jag vet hur det kan gå, vad det finns för faror. För mig är det viktigt att ha koll på honom: att han har en fritidssysselsättning, att jag vet vilka hans kompisar är, att jag känner föräldrarna. Jag ser till att stärka upp runt omkring och bocka av riskfaktorerna. Sedan får man väl se om det räcker.

Magdalena el-Sayeds son är fyra år. Riktigt så tidigt kanske inte samhällets förebyggande insatser måste börja, men hon önskar att de sattes in tidigare än i dag. Och just nu diskuterar man i Rinkeby-Kista om de sociala insatsgrupperna skulle kunna ta sig an ännu yngre barn än trettonåringar.

– Vi har inte testat det än, men vi resonerar med barnhandläggare om konceptet. Vi har länge haft väldigt mycket fokus på dem som orsakar mest arbete, de som prioriterar sig själva åt oss, men det räcker inte om vi vill vända den här våldsutvecklingen.

VIKTIGA LIVSHÄNDELSER

2005 Socialsekreterare

Min första anställning var på Kista stadsdelsförvaltning, som senare slogs ihop med Rinkeby. Det var skakigt – nu skulle man klara sig på egna ben; nu blev det på riktigt. Jag kom från Täby och hade inte den minsta erfarenhet av de här orterna. Som tur var fick jag mycket stöd av ledning och kollegor.

2012 Sociala insatsgrupperna

Jag jobbade länge på med hederligt socialarbete på myndighet, med att utreda ungdomar. Men när jag började med sociala insatsgrupper kändes det väldigt intressant. Det var ett helt nytt koncept som antogs i en del utsatta stadsdelar. Att få erbjudandet kändes ärofyllt, och jag har hela tiden sedan dess känt att det är ett jätteviktigt jobb som gör stor skillnad.

2018 Mamma

Att få barn var otroligt påfrestande kopplat till jobbet. Det var skitjobbigt att komma tillbaka efter föräldraledigheten och tvingas separeras från mitt barn, men det var också svårt på ett annat sätt. Jag tänkte: ”Gud, jag kommer aldrig att kunna jobba med småbarn nu när jag har småbarn själv.” Jag förstod föräldrars känslor på ett annat sätt, hur otroligt jobbigt det är om det händer ens barn någonting.

2020 Samarbete med polisen

Mitt andra uppdrag, vid sidan av de sociala insatsgrupperna, handlar om att utveckla samverkan med polisen i Järva. Jag har gjort det sedan 2020, då det kom från politiskt håll att nu måste vi testa något annorlunda, något mer, utifrån det dödliga våld som ökade i Järvaområdet. Det var nervöst men spännande att få uppdraget. Kittlande. Socialsekreterare och poliser har ju historiskt lite olika synsätt på saker och ting.

LÄS OCKSÅ >> Tema: Tidiga insatser – Vem blir kriminell?

LÄS OCKSÅ >> Så vill politikerna stoppa rekryteringen till kriminella gäng

 

 

Läs mer

Kriminalitet
14 okt 2020

Så får kriminella hjälp till ett nytt liv

Sprängladdningar i bostadsområden och dödsskjutningar på öppen gata...

C-uppsatser
25 nov 2022

Hurra för Tova och Maya – vinnare av Socionomens C-uppsatstävling 2022

Tova Gustafsson och Maya Skogsrund från Uppsala universitet har vun...

Aktuellt
24 nov 2022

Fint betyg för Socionomdagarna 2022: ”Angeläget, variationsrikt och roligt”

Positiva tongångar när årets upplaga av Socionomdagarna summeras. S...

Läs även

Porträtt
23 nov 2022

Nya ärkebiskopen Martin Modéus lyfter vikten av diakonin: ”Det bygger solidaritet”

Den 4 december tillträder Martin Modeus som Sveriges nya ärkebiskop...

Porträtt
5 okt 2022

Skolkuratorn Caroline vill vidga det förebyggande arbetet: ”Vi har chans att bidra”

Högljudd, yvig och med en ambition att eleverna inte ska "växa...

Porträtt
12 sep 2022

Duon på Centralen som stöttar de socialt utsatta: ”Det blir en gemenskap här”

Mellan 70 och 100 personer är mer eller mindre bosatta på Centralst...

Porträtt
20 jun 2022

Johan Nikula hjälper våldsamma män att sluta slå

"Vi behöver komma nära och prata mer med våra ungdomar", ...

Porträtt
23 maj 2022

Socialchefen och gisslandramat i Kalix

När Kalix kommun utsattes för en ransomware-­attack strax före jul ...

Porträtt
10 apr 2022

Rebecca Svensson tar fajten för barn och unga

Raseriet efter uppväxten i samhällets vård har lagt sig. Kritiken m...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.