När Folkhälsomyndigheten i höstas kom med nya råd om barns skärmtid blev Henrik Pallin förbannad. ”Barn är olika och förtjänar att behandlas därefter”, säger han. Istället vill han se en satsning på BUP och barns fritidsaktiviteter.
Fakta: Folkhälsomyndighetens rekommendationer
Folkhälsomyndighetens tumregel för skärmtid, ålder för ålder:
- Barn under 2 år ska i möjligaste mån inte använda skärm.
- Små barn 2–5 år använder skärm max 1 timme per dygn.
- Barn 6–12 år max 1–2 timmar.
- Barn 13–18 år max 2–3 timmar.
Rekommendationerna har välkomnats av forskare, men också kritiserats för att sakna forskningsstöd. Somliga experter har menat att tidsgränserna är nyckfulla, och orsakssambandet mellan skärmar och fysisk och psykisk ohälsa otydligt.
Har han själv ett teknikintresse? Jodå, och det går tillbaks till barndomen. När datorerna fortfarande var sällsynta inslag i folkhemmet köpte hans föräldrar en PC till honom.
– Jag upptäckte att jag fick kompisar och vänner genom att vi samlades kring tekniken, men också att jag kunde få kontakt med andra genom den. Så väldigt tidigt såg jag de positiva sidorna.
Han har nyfiket följt de senaste decenniernas debatt om skärmarna, och inte minst om sociala medier. Och han har sett kulturen förändras. Han minns till exempel hur personer kring 2008–2009 kunde få sparken för olämpliga statusuppdateringar på Facebook.
– Det där intresserade mig och jag började sätta mig in i det. Någon sade: ”En socionom på Facebook, vad gör man då?” Ja, nätet handlar ju nästan bara om relationer, integritet och vårt förhållande till omgivningen, så det är klart att socionomer har en plats där.

Förändringarna märks först och tydligast hos barnen, och de ger honom ett bredare perspektiv på skärmfrågorna. Henrik Pallin har arbetat inom socialtjänsten, på försäkringskassan och i det privata, och är just nu kurator.
– Jag träffade en elev för några år sedan, som hade blivit dumpad på ett kafé. Hon beskrev hur hemskt det var: ”Alla mina känslor var på utsidan. Kunde han åtminstone inte ha haft anständigheten att göra det via sms eller Snapchat, så att jag slapp stå där med förnedringen.”
Henrik Pallin förnekar inte att skärmarna kan ha negativa konsekvenser för sådant som sömn och psykisk hälsa. Uppkopplingen kan rädda liv – och bryta ner människor, beroende på vad man använder den till och vad man själv har för sårbarheter.
LÄS OCKSÅ >>> Exposad: När barn utsätter andra barn för sexualbrott på nätet
Samtidigt vill han kasta in en brasklapp om just den psykiska ohälsan hos unga: det saknas tillförlitliga data bakåt i tiden.
– Vad vi vet är att barn har blivit bättre på att identifiera hur det är att må dåligt och på att berätta för vuxna när de gör det. Om jag högst anekdotiskt ser tillbaka på min egen uppväxt vet jag till exempel inte hur ofta vi fick självrapportera vårt psykiska mående i elevhälsoenkäter.
Och, tillägger han: Varför är psykisk ohälsa så farligt? Varför skulle den vara så mycket värre än fysisk ohälsa?
– Jag är 48, fysisk ohälsa är en del av min vardag. Jag har ont i knät. Det är inte så att jag tror att det kommer att innebära domedagen. Det betyder bara att jag måste sköta min rehab och köra crossfit några dagar i veckan för att må bra.
Fakta: Henrik Pallin
Gör: Kurator, föreläsare och författare, expert på ungas nätanvändning.
Ålder: 48.
Bor: I Stockholm.
Familj: Fru och utflyttade barn.
På fritiden: Tränar crossfit, umgås med vänner, äter god mat.
Samma sak är det med den psykiska ohälsan, menar han: Självklart är det ett allvarligt problem om unga mår väldigt dåligt, men en viss grad av periodvisa, känslomässiga dippar måste vi leva med, och lära oss hantera.
Min främsta oro vad gäller skärmarna är att de är så stimulerande. Riskerar de inte att göra barn – och vuxna! – oförmögna att stå ut med tålamodskrävande verksamhet?
– Jo, men det här gäller hela vårt samhälle: det har tajtats till. Vi har blivit så produktions- och effektivitetsinriktade och står inte ut med dötid. Det går knappt att se Sällskapsresan – det tar flera minuter mellan skämten! Allting paketeras numera i små upplevelser.
Det är väl det som jag är skeptisk till…
– Ja, och det är kanske en sund skepsis! Mycket kreativitet föds ju ur att ha tråkigt.
Samtidigt, poängterar han, har vi alltid en tendens att vara misstänksamma inför kulturella förändringar. Kanske kommer vår tids teknik och vanor att skapa nya förmågor och egenskaper, anpassade till den kommande världens behov.
– Och oavsett vilket går det inte att backa. Någon beskrev livet som att spela golf: Man får inte spela bollen från någon annanstans än där den ligger. Du kan tycka att den skulle vara någon annanstans, och att livet hade varit enklare då, men nu är den där den är.
Det sista ska inte förstås som någon låt gå-attityd. Bollen är där, och du måste slå till den. För att vara mer exakt ligger den, enligt Henrik Pallin, hos föräldrarna. Det är deras ansvar att stötta barnen och, när det behövs, sätta gränser för skärmanvändningen.
Som han formulerar det: Vi förbjuder inte ett barn att cykla, bara för att de kan ramla och göra sig illa – men vi skickar inte heller iväg dem ensamma på cykelsemester i Alperna.
– Bara för att det är krångligare att vara förälder nu när barnen har skärmar kan man inte sluta vara förälder. Ja, nu fick du ett jobbigare föräldrauppdrag – tråkigt!
Okej, men hur ska man då göra för att hantera barnens ”skärmberoende”, som det nu ofta heter? Man måste börja med att visa intresse. Han berättar om föräldrar som beklagar sig över att deras barn inte vill göra något annat än att spela Fortnite, och som ändå inte har orkat se en hel match.
– Så förhåller vi oss inte i andra situationer. När barnen spelar fotboll är det ingen som säger: ”Ska du vara så här arg efter en match blir det ingen fotboll nästa vecka!” I stället sätter vi oss på huk: ”Varför blev du så upprörd, är du besviken på din insats?” Ingen skriker bollförbud.
– Och det här med att det är så tråkigt att kolla på när en unge spelar Fortnite: Har du någonsin varit på mellanstadiebasket? Det är inte så jävla roligt det heller! De når inte ens upp till korgen.

Du är ju mycket kritisk till Folkhälsomyndighetens nya skärmråd. Vad skulle du vilja ge för rekommendationer i stället?
– Se till att barnen rör på sig, sover ordentligt, klarar skolan, har kompisar och äter. Hur det går till skiter jag i. Det är helt teknikneutralt, förstår du?
Han vill också slå ett slag för orättvisan, säger han: Barn är olika och förtjänar att behandlas därefter.
– De som utan problem lägger ifrån sig paddan på kvällen och vaknar utvilade – där behöver man inte vara inne och peta så mycket. För andra är det en annan situation. När min son frågade om han fick ta mellanmål kom han tillbaks med maränger och kolasås: barn som väljer maränger och kolasås kanske du behöver ha lite mer koll på.
Vad använder du själv skärmarna till?
– Jag följer mycket politik. Jag är en av dem som fortfarande hänger kvar på Twitter, eller X, eller vad det nu heter. Och så slöskrollar jag på Tiktok. Det dyker upp många bra recept där.
Han har köpt en för dyr Espressomaskin, berättar han, och nördar gärna ner sig i frågor om det perfekta antalet gram kaffe per kopp.
– Jag använder också skärmen till att hålla kontakt med mina barn: skickar roliga reels, tiktoks, skriver. Det är en kommunikation som är odramatisk, men som räknas.
Intervjun går mot sitt slut och i Henrik Pallins mobil växer Messenger-tråden. Han fick diskussionen att blossa upp med den förhatliga bilden av Beatles, och inte Beach Boys!, som välkomnade oss här på baren.
– Alla var: ”Fan, det här måste vi göra något åt.”
Blir det för mycket skärm i ditt liv?
– Ja, kanske, men vad skulle jag göra med tiden annars?
Tror du att min fråga bottnar i vår tids effektivitetshets?
– Ja! Varför ska vi vara så jävla effektiva hela tiden? Och det var förresten inte som att vi var så oerhört mycket mer produktiva på den tiden vi bänkade oss framför tv:n halv åtta och glodde oavsett vad som dök upp i tablån.