Att vara rasist och att göra rasism – vad är skillnaden: ”Omedvetet hos de flesta”

Mina Dennert pratar ofta om yttrandefrihet och demokratifrågor med människor som talar och skriver i sitt yrke. Ord är viktiga och många av dem hon möter är osäkra på hur de ska uttrycka sig.

– Det händer att människor är så oroliga för att säga fel att de inte säger någonting. Det är lätt att känna sig dum och maktlös inför terminologin, säger hon och tar som exempel mediestormen kring livsmedelskedjan Mathem som mötte massiv kritik när de använde en tjej med slöja i sin marknadsföring.

– De gick genast ut och bad om ursäkt och sa att det var ”tondövt” att visa en kvinna i slöja med tanke på det som just nu händer i Iran. Vilket skruvade upp debatten ännu mer. De på Mathem kände säkert att det var hopplöst. Damned if you do, damned if you don´t…

– Om de i stället i förväg verkligen tänkt igenom varför de visade en tjej i slöja och känt sig trygga i det beslutet och i sina egna värderingar, hade de kunnat bemöta kritiken på ett lugnt och bra sätt.

När människor blir rädda att råka säga fel är risken att de i stället skjuter problemen under mattan. Låter bli att anställa människor som inte klär sig eller ser ut som alla andra på arbetsplatsen.

VILL DU KANSKE PRENUMERERA? Här finner du all information

Mina Dennerts bok Vitt skilda

Det är förstås ingen hållbar lösning. I stället gäller det att ta tid på sig, menar Mina Dennert. Att först samla på sig kunskap om de normer och strukturer som finns på ens arbetsplats och i samhället i stort. Och sedan titta in i sig själv.

– Vad har jag för idéer om vad som är vackert, vem som är smart, vem man kan lita på…? Vem inkluderar jag på mötena, vem är det som alltid hörs, vem glömmer jag att fråga när det är dags för AW? Det handlar om att bli uppmärksam på små detaljer. Hjärnan är supersnabb med att kategorisera, men det går att vara kritisk till sina egna tankar. Jag behöver inte agera på allt jag tänker, det går att stoppa impulser.

Men det är inte alltid man har gott om tid att tänka. Inom exempelvis socialtjänsten är arbetstempot ofta högt och avgörande beslut måste fattas snabbt. Den som är stressad löper större risk att handla på impuls.

Hur ska man hitta tid att skärskåda sina egna värderingar och eventuella omedvetna rasism?

– Som socialsekreterare har man en enorm makt över människors liv och jag tänker att den insikten går att göra till något positivt. Att inse att man har möjlighet att verkligen förändra saker. Om man möter rasism inom arbetsgruppen, i ett vanligt möte eller på fikarasten, tycker jag att man ska ta upp det direkt. Markera när man inte tycker att något är OK. Alla socionomer är säkert bekanta med lågaffektiv trestegsmetod av typen 1) jag hör vad du säger,  2) det får mig att känna så här, och 3) upprepa om det inte går in.

Men om man sitter i ett viktigt möte om helt andra saker, kanske med klienter, och märker att det finns rasistiska undertoner i något som sägs – vad gör man då?

– Återigen är det väldigt bra att vänligt men bestämt markera att så där vill jag inte att vi uttrycker oss i det här samtalet. Ta sedan upp det med din chef eller med HR-avdelningen så snart som möjligt. Det ska alltid finnas en plan för hur du förväntas hantera den här typen av situationer på din arbetsplats, så att du är förberedd nästa gång det händer.