Jag ska vara ärlig och säga att jag skäms. För att fira en jubilar i familjen har jag åkt på en högst onödig resa. På väg till flygplatsen ignorerar jag flygskammen och ser fram emot att möta våren på lite sydligare breddgrader. Det blir en fantastisk resa. En välförtjänt paus i vardagen, tänker jag och slår bort klimatångesten, precis som så många andra i vår del av världen.
För det är ju så vi som har råd motiverar vår ohållbara livsstil. Samtidigt undviker vi att tänka för mycket på det som egentligen är kärnan – vår konsumtion och sätt att leva slår sönder människors liv. Inte så mycket här, i Sverige. Inte just nu i alla fall. Men på andra håll har temperaturförändringarna börjat göra avtryck och snart så kommer de att sätta betydligt större spår även i vår del av världen.
Så vad är lösningen? Socionomen och forskaren Jayeon Lee, som vår reporter Viktoria Myrén träffat i Göteborg, menar att vi måste förändra vår syn på tillväxt och välstånd och börja prata om maxinkomst. Att jordens begränsade resurser är så ojämlikt fördelade går inte att försvara vilket blir extremt tydligt när vi ser vilka som står för majoriteten av utsläppen och vilka som får ta konsekvenserna.
Men är ett inkomsttak ens en möjlig väg framåt? Det ska Jayeon Lee med flera studera i en Formas-finansierad studie som löper över fyra år. Det ska bli spännande att följa och det är roligt att se att socionomer på olika sätt tar sig an klimatfrågan, som i allra högsta grad kommer att beröra yrkeskåren framöver.
Socionomers kunskap och perspektiv behövs i debatten om samhällets utveckling!
I årets tredje nummer av Socionomen har vi också fokuserat särskilt på strukturell hemlöshet. De artiklarna finner du här:
Texten har tillfogats en rättelse.
