Lena Engelmark: Vi är alla lika inför våldet

Sommarsolen skingrar pandemins skuggor. Vaccinationerna ­löper på och ­samhället öppnar upp igen. Semester med nära och kära – äntligen kan barnen träffa mor- och ­farföräldrar och oj vad kul vi hade på grannens ­grillpartaj!

Pandemin som tvingat in familjen i ofrivillig isolering släpper taget. I skrivande stund vet vi inte hur avskildheten påverkat relationsvåldet. Kommuner rapporterar olika. Det vi kan se är att antalet anmälningar till kvinnojourerna ökat, att flera mord har begåtts på kort tid och att Bris haft fler samtal än vanligt om ångest, nedstämdhet och bråk hemma. Att plugga på distans har försvårat för ungdomar att hålla den psykiska hälsan vid liv.

LÄS MER: Tema våld i nära relationer – Våldets ansikte 

LÄS MER: Angelica bröts ned av ex-mannen

LÄS MER: Så fungerar männen som slår

LÄS MER: Så arbetar kommunerna för att förhindra relationsvåld

Vad kan vi då lära av pandemin? Det tydligaste är att isolering i alla former bryter ner människor och framkallar psykisk ohälsa, utagerande och våld. Därför har vi i detta nummer tagit upp avgörande årtal i kvinnors frigörelse.

Steget ut i offentligheten har varit nödvändigt för att minska våld i nära relationer. I temat visar vi den historiska förändringsprocessen mellan man och kvinna eftersom det är denna som synliggjorts de senaste hundra åren.

Lyckligtvis inser vi idag att relationer kan ha alla möjliga konstellationer. 

I temat berättar Maria Tillquist, socionom och kurator vid RFSL:s stödmottagning, att processen vid relationsvåld är densamma i hbtqi-relationer som heterosexuella relationer. Ändå stänger samhället ute dem med annan sexuell läggning och de saknar ett likvärdigt stöd och bemötande när de utsätts för övergrepp.

För att få stopp på våldet måste vi vidga vyerna, inse människors lika värde och att alla har rätt att vara med i samhället på samma villkor. Även om pandemins karantän inte kan ­jämföras med den isolering som kvinnor utsattes för förr och som hbtqi-personer än idag drabbas av, har vi nu fått känna av vad isolering innebär. Låt oss ta med oss den erfarenheten inför framtidens arbete med våld i nära relationer – oavsett hur relationen ser ut.