Utlandsfödda kvinnor får sämre och färre arbetsmarknadsinsatser jämfört med män. Vill vi ha förändring måste vi själva tro på att den är möjlig, skriver chefredaktör Lena Engelmark.
Lena Engelmark
Chefredaktör
27 maj 2021
”Det är många som har dömt mig utifrån den bakgrund och etnicitet jag har och den religion jag tillhör snarare än de kunskaper som jag visar.” Det är Benin Al-Najjar som berättar, en av skådespelarna i uppsättningen Svenska Hijabis som gick på Dramaten i Stockholm för några år sedan. I en intervju för Socionomen beskrev hon och de andra högskoleutbildade aktriserna den diskriminering och mobbning de ofta upplevt under studier och på arbetsplatser. Ändå är de muslimer som är födda i Sverige.
LÄS MER: Temaläsning: Därför har utlandsfödda unga kvinnor svårt att få arbete
Vi vet att utlandsfödda unga kvinnor har svårt att få jobb. Vi vet också att hederskultur och förtryck som härstammar från hemländerna hindrar vissa unga utrikesfödda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Men reglering och segregering av kvinnan i den muslimska världen har andra orsaker än religion, hävdade Benin i Svenska Hjiabis under intervjun. Hedersförtryck handlar mer om kulturella och traditionella värderingar inom en viss omgivning eller familj än religiös tillhörighet, poängterade hon.
Huruvida kvinnan är utlandsfödd eller ej kanske inte är avgörande för hennes svårigheter att få jobb. Trots att aktriserna i Svenska Hijabis är födda i Sverige, högskoleutbildade och yrkesverksamma upplever de lägre förväntningar och nedlåtande attityder just på grund av sin religion. Att arbetsgivare tror att de kan mindre på grund av slöjan på huvudet är inte ovanligt. ”Man slänger in kommentarer lite diskret för att markera att ’du är förtryckt’ eller ’du är på det här sättet’”, var ekonomen Shamas erfarenhet av arbetskamraterna.
I nya numret av Socionomen framkommer också att myndigheters uppfattning om att utrikesfödda kvinnor inte vill eller får arbeta gör att de inte erbjuds rätt insatser. Utlandsfödda kvinnor får sämre och färre arbetsmarknadsinsatser från Arbetsförmedlingen jämfört med män. Kanske är det i denna ände vi måste börja; vill vi ha förändring måste vi själva tro på att den är möjlig.
Läs mer

Hon lärde sig hålla tyst – men nu har Faysa börjat berätta: ”Jag har gråtit blod”
Faysa Idle är inte längre tyst, som annars är regeln i den gängkrim...
Läs även

Stort tema om psykoterapi i senaste numret av Socionomen
I nummer sex av Socionomen fokuserar vi extra mycket på psykoterapi...

Nytt nummer ute av Socionomen där vi lyfter behovet av modiga berättare
Att som socialarbetare berätta om erfarenheten av att bli polisanmä...

Senaste numret av Socionomen ute – sätter strålkastarljus på socionomutbildningen
I tredje numret av Socionomen är det fullt fokus på socionomutbildn...

Färskt nummer ute av Socionomen – tema trauma och hur det kan gå i arv
Hur kan en generations trauma påverka nästkommande? Det har vi unde...