Livet är fullt av förväntningar. Vi har förväntningar på vår partner, våra barn, på hur det ska vara på middagen med kompisarna och på jobbet. Men också på dem vi möter i yrkesrollen. Oavsett hur öppna och neutrala vi vinnlägger oss om att vara så är det omöjligt att inte påverkas. I det här numrets tema fördjupar vi oss i hur förväntningarna vi har på kvinnor respektive män påverkat synen på kvinnor som använder våld.

Historiskt har våldsamma kvinnor alltid setts som avvikande, emotionellt instabila eller rent av ”galna”. Det fysiska våldet har varit manligt kodat, och kvinnor har i högre utsträckning setts som offer för olyckliga omständigheter. De här föreställningarna lever i viss mån kvar och påverkar vilket stöd våldsamma kvinnor får. I en intervju på s. 26 berättar Riikka Heinola, ordförande i Unga KRIS i Västerås, om hur ingen förstod vad som låg bakom våldet hon använde, och hur hon upplevde att stödet att reda upp sin livssituation uteblev.

VILL DU PRENUMERERA? >>> Här finns all information

Vi ser nu tendenser i samhället på att kvinnors våld ökar. På Hinseberg har personalen märkt en tydlig förändring där hot och våld mellan intagna och gentemot personalen ökat. Och i höstas presenterade Socialstyrelsen ny statistik som visar att antalet orosanmälningar för flickor som rör sig i gängkriminella kretsar, och för tjejer som utövar våld mot andra tjejer ökar. Om det ökade våldet är en verklig förändring på samhällsnivå är ännu för tidigt att säga, men för att ge tjejer rätt stöd behövs en medvetenhet, och strukturer som möter tjejernas behov.

Dessutom i det här numret: Camilla Waltersson Grönvall, Sveriges första renodlade socialtjänstminister, berättar om sin syn på förebyggande arbete, sekretess och när vi kan ha en ny socialtjänstlag på plats.

Trevlig läsning!

FÖR DIG SOM ÄR PRENUMERANT

Tema: Anmälningar om kvinnor som utövar våld ökar – men innebär det en förändring?

Tema: Tidslinje: Så har synen på våldsutövande kvinnor sett ut genom historien

Tema: Riikka om vägen tillbaka efter ett liv i kaos: ”Det ska inte behöva gå så långt”