Hela välfärden står inför stora utmaningar. Kompetensförsörjningen, den demografiska utvecklingen med allt fler äldre samt kriminaliteten, utanförskapet och segregationen är sådana exempel. På dessa problem finns inga färdiga lösningar. Det räcker inte heller med att genomföra en eller flera åtgärder för att sedan ta reda på hur det gick. Den förändring som krävs är större än så.
Vi behöver gå ifrån ett fokus på organisationen med dess hierarkiska styrning och avgränsade uppdrag, till mer samarbete, nätverk och ett tydligare fokus på vad som skapar värde för innevånarna. Både utvecklingen mot en god och nära vård, och arbetet med att skapa en förbyggande och tillgänglig socialtjänst, går i den riktningen.
I Samsjuklighetsutredningen föreslog vi att det ska lagstadgas om sådana sätt att arbeta för personer som har skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd, och därtill ofta stora behov av hjälp med boende, sysselsättning och relationer. Vi menar att professionella med olika kompetenser måste sitta tillsammans i samma hus och åka i samma bilar. Verksamheten kan inte utgå från att en hemlös person med beroendesjukdom ska komma på ett möte klockan 13.00 nästa tisdag. Arbetssättet måste i stället vara uppsökande och anpassat efter målgruppens behov.
LÄS OCKSÅ >>> Samsjuklighetsutredningens förslag stöper om hela beroendevården
Socialtjänst- och hälso- och sjukvårdsinsatser ska integreras och ha en gemensam ledning. Sådana teambaserade arbetssätt har också stöd i forskning och rekommenderas i nationella riktlinjer, bland annat för personer med omfattande samsjuklighet.
Vi har också räknat på de ekonomiska effekterna av vårt förslag om en sådan samordnad vård- och stödverksamhet. Det visade sig vara samhällsekonomiskt lönsamt. Kan bara några tillfällen av psykiatrisk slutenvård, akuta placeringar utanför hemmet eller avtjänade av fängelsestraff undvikas, blir det billigare för samhället att bedriva sådan verksamhet än att inte göra det.
Är det då möjligt med en sådan förändring som vi föreslår? Säkert blir det inte lätt. Vi inser nämligen att organisationerna ofta styrs av egen logik där avgränsade prestationer och kostnader i varje stuprör, är viktigare än helheten. Därför vill vi att den samordnade vård- och stödverksamheten ska regleras i en särskild lag och finansieras av staten.
LÄS OCKSÅ >>> Samsjuklighetsutredningen överlämnad till regeringen – här är några av förslagen
Ändå kommer det förstås bli svårigheter ibland. Många kommer vilja vara med och bestämma och de gamla arbetssätten kommer ibland sitta i väggarna. Vi förstår att det måste få ta tid. Sammanlagt fem år tror vi behövs för att införa samtliga samsjuklighetsutredningens förslag.
Finns det då tillräckligt med människor att bemanna dessa verksamheter? Ja det tror jag. En av lösningarna på kompetensförsörjningen kan nämligen vara att medarbetare med rätt kompetens, till exempel socionomer, känner att de gör skillnad och att deras kunskap och engagemang tas tillvara. En verksamhet som utgår från behoven hos dem som behöver insatser och där medarbetare arbetar tillsammans kommer vara attraktiv på framtidens arbetsmarknad. Det är också en förutsättning för att omställningen mot en god och nära vård och en förebyggande och tillgänglig socialtjänst ska lyckas.
