I barnkonventionen, det vill säga lagen, står det att barn har rätt till särskild omvårdnad och hjälp, och bör ges nödvändigt skydd och stöd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället. Barnet bör växa upp i en miljö präglad av lycka, kärlek och förståelse, som anser att barnet till fullo bör förberedas för ett självständigt liv i samhället i en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och solidaritet.
Tyvärr är det alldeles för många barn som inte får uppleva sina rättigheter som barn, till följd av att vuxensamhället har misslyckats med att ta sitt ansvar gentemot barnen. Till och med i välfärdsstaten Sverige. Det handlar om barn som bevittnar våld i hemmet, barn som är i samhällets vård men där samhället misslyckats med att skydda barnen, barn som bor i utsatta områden och tvångsrekryteras av gängkriminella. Barn som på så vis blir fråntagna sina rättigheter.
Förra året publicerade Riksrevisionen två rapporter som understryker dels hur staten har brustit i sitt arbete med efterlevnad av barnkonventionens sedan 2017, samt hur barn som är misstänkta för brott riskerar att gå miste om den vård de behöver till följd av otillräckliga statliga stödinsatser. Just precis detta är exempel på hur vuxensamhället, i detta fall staten, misslyckats med att ta sitt ansvar för barnsamhället.
VILL DU SKICKA IN EN REPLIK? >>> Läs mer här
Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för att efterleva barnkonventionen inte varit tillräckligt effektiva, och att regeringen inte har prioriterat vilka problem som behöver lösas – idag finns det fortfarande flera olösta problem i barnkonventionens genomförande. Ett sådant problem är att barnperspektivet inte tas tillräcklig hänsyn till vid vissa lagändringar.
Det sistnämnda problemet lyfte även flertal barnrättsorganisationer, bland annat Bris, Institutet för mänskliga rättigheter och SOS Barnbyar, i samband med att regeringen presenterade utredningen om sänkt straffbarhetsålder i slutet av januari. Vilket är bara tio månader efter att rapporten om barnkonventionens efterlevnad publicerades, där Riksrevisionen specifikt rekommenderar att regering bör ”vidta åtgärder för att säkerställa ett barnrättsperspektiv i lagstiftningsprocessen”.
En annan specifik rekommendation från Riksrevisionens rapport om barnkonventionens efterlevnad var att ”säkerställa en tydlig och samordnad styrning och uppföljning av genomförandet av barnkonventionen”.
För att Sverige bättre ska efterleva barnkonventionen måste regeringen främja en bättre samordning, uppföljning, och tydlighet gällande arbetet med barns rättigheter. Och inte minst; inkludera barnrättsperspektivet i de lagändringar som påverkar barn och unga i större utsträckning än idag.
Därför ber jag nu er, regeringen, att omedelbart tillsätta en barnrättskommitté. Med uppdraget att skapa en helhetssyn över barnrättsarbetet så det blir tydligt var bristerna finns och vilka områden som behöver reformeras. Syftet med kommittén är också att skapa en politisk enighet, med bättre samverkan mellan kommun, region och staten, och att även barn och barnrättsorganisationer involveras i det politiska arbetet med barnkonventionen efterlevnad.
Jag är alldeles säker på att om vi samlar både politik, utförare av sociala barn och ungdomsvården, barnrättsorganisationer och tillsynsverksamheter får vi en samlad kunskap om både vad som behöver göras – men också hur. En samlad kraft som driver åt samma håll. Vi är många som vill bidra. Vi hjälps åt.
Bara så kan vi förbättra Sveriges efterlevnad av barnkonventionen. För barnens skull, ingen annans.
