Den senaste tidens demonstrationer och protester mot socialtjänsten handlar om att det finns socialsekreterare som saknar kompetens i att bemöta barn, i att intervjua barn och att följa gällande regelverk. Både JO och IVO kritiserar årligen socialtjänsten för återkommande brister i barnavårdsutredningar och att följa gällande författningar.
Av JO:s årsberättelse 2022/23 framgår det till exempel att:
En flicka som var placerad, och därmed under socialtjänstens långtgående tillsynsansvar, har ett sexuellt umgänge med en pojke som är under 15 år. Socialtjänsten gjorde ingen polisanmälan för att pojken var under 15 år, och flickan ansågs därmed inte ha varit utsatt för något brott. I stället kom socialsekreteraren överens med familjehemskonsulenten om att familjehemmet skulle följa med flickan till ungdomsmottagningen och se över möjligheten till preventivmedel.
Ett aktuellt beslut i enlighet med LVU och placering på ett Sis saknas vid placering av en pojke. Ändå skulle tonåringen placeras och handräckning av polis begärdes. Polishandräckningen verkställdes men pojken fick inte vara kvar på boendet.
Utredningstiden på barn- och unga i Stockholm hölls i drygt 70 procent av de ärenden där det inleddes en utredning. Längre fram i dessa utredningar mattades barnets inflytande tydligt av. Få barn gavs inflytande avseende eventuell insats och återkoppling på utredningens resultat.
Stockholm har också fått kritik av IVO vid flera tillfällen på grund av att socialsekreterare generellt brister i att bedöma risken för att barnet ska utsättas för fortsatt våld trots att lagstiftningen kräver det.
Listan över brister och förmågan att följa gällande regelverk kan göras ännu längre.
Ytterligare graverande är att det enligt IVO innebär att barn och unga riskerar att inte få sina behov av stöd, skydd och hjälp utredda och tillgodosedda. I värsta fall kan det bidra till att barn skadas eller till och med avlider. Kommunerna lyckas inte komma till rätta med bristerna inom den sociala barn- och ungdomsvården och upprätthålla en god kvalitet”. IVO skriver också att:
”Vi noterar att det, trots omfattande kunskapsstöd, finns handläggare som saknar nödvändig kunskap för en rättssäker handläggning.”
Men i stället för att synliggöra dessa brister och förtydliga tjänstemannaansvaret vidtar regeringen nu åtgärder för att motverka den desinformationen som sprids, och för att stärka socialtjänsten.
Regeringens förslag syftar till repressiva metoder i stället för att höja kompetensen inom socialtjänsten, i stället för att införa en yrkeslegitimation eller möjlighet att döma enskilda tjänstemän och nämnder för brister begångna i tjänsten på samma sätt som läkare, sjuksköterskor och lärare kan bli.
Nuvarande straffskala i brottsbalken där enskilda tjänstemän kan dömas till böter eller fängelse i högst två år används mer sällan än fingrarna på min ena hand. Den bör revideras och förtydligas för tjänstemän och införas för nämnder som tar beslut på de förslag som tjänstemännen arbetat fram.
