En åttaårig pojke i Luleå kommer aldrig mer hem till sin mamma. En domstol hade dömt pojken till att träffa en pappa som socialtjänst, skola, och andra professionella bedömt att han inte skulle behöva träffa. Nu behöver vi alla göra vad vi kan för att det allra värsta aldrig mer ska ske. Barns tvångsumgänge med förövare måste få ett stopp!
Alla som möter barn i sin profession och i barnens vardag är avgörande för barns trygghet. Det ansvar som vi vuxna har förpliktigar – och ger stora möjligheter att förändra och förbättra barns liv.
Barn är de enda brottsoffer i Sverige som av domstol tvingas att fortsätta träffa förövare. Dessa barn är endast toppen av ett isberg. Varje dag tvingas ett okänt antal barn till umgänge med vuxna de med rätta är rädda för.
På Unizons kvinnojourers skyddade boenden bor lika många barn som mammor. Mer än en tredjedel vittnar om att barn på deras skyddade boenden tvingas till umgänge med pappan även under vistelsen i det skyddade boendet, där de befinner sig för att samhället bedömt att det är för farligt för dem att vara hemma. Med hotet om att helt bli av med vårdnaden om sina barn tvingas mammor varje dag att skicka i väg ledsna och rädda barn till dokumenterat farliga män.
En mamma Unizon har kontakt med berättar att hon och hennes dotter placerades på skyddat boende när dottern var bebis, efter att pappan hade utsatt både mamman och dottern för grovt våld som hade kunnat bli dödligt. Domstolen beslutade att dottern trots allt skulle ha umgänge med pappan. ”Vi överklagade beslutet om hans beviljade umgänge ännu en gång när vår dotter uttryckligen sa att hon hellre vill dö än att träffa pappa. Domstolen avslog överklagan med motiveringen att de inte såg tillräckliga skäl att stoppa umgänge. Om det inte ens räcker att flickan inte ville leva, vad ska då till för att uppnå tillräckliga skäl?”, berättar mamman.
Efter åtta år av processer och närmare en halv miljon kronor i rättegångskostnader har nu domstolen äntligen lyssnat på barnet. Tvångsumgänget har upphört. Detta är tyvärr ett undantagsfall. Alla fina ord om att Barnkonventionen är lag och att barn har rätt att bli lyssnade på gäller uppenbarligen inte alltid när barn säger sanningen om en våldsam förälder.
Otaliga rapporter och forskning visar samma livsfarliga systemfel. Jämställdhetsmyndighetens rapport ”Uppgifter om våld är inget undantag” visar att uppgifter om våld eller övergrepp mot förälder, partner eller barn förekommer i 64 procent av de granskade domarna om vårdnad, boende och umgänge.
Våldet får dessutom långsiktiga konsekvenser. En Kantar Sifo-undersökning beställd av Unizon visar att 9 av 10 unga vuxna som tvingats till umgänge som barn lider av långvariga psykiska men.
En särskild utredare har nyligen presenterat en översyn av reglerna i föräldrabalken. Utredningen skulle specifikt överväga om det i lagstiftningen behövde tydliggöras att det finns situationer då de kränkningar som en förälder har gjort sig skyldig till innebär att utgångspunkten bör vara att inget umgänge ska ske. Det som är uppenbart för de allra flesta skulle alltså behöva förtydligas i lag. Tyvärr valde utredaren att inte förtydliga vilka situationer det skulle vara.
Men vi vuxna som i vår profession möter barn står inte utan möjligheter. Varje socialsekreterare, jurist, lärare, kurator, nämndeman eller anställda inom hälso- och sjukvården har möjlighet att avgöra barns framtid. Vi måste nu alla ta både vårt professionella och medmänskliga ansvar.
- Se barnens utsatthet, tro barnen, ta deras rädsla på allvar, agera och ta modiga beslut som skyddar barnen.
- Fortsätt tydliggöra våldet i utlåtanden och bedömningar.
- Barn som bor med mamma på skyddat boende måste skyddas från tvångsumgänge.
- Använd den lagstiftning vi har – vi ska se till barnets bästa. Att tvingas till umgänge med en förövare kan aldrig vara barns bästa.
