Jennie Dreifaldt. Bild: Privat/Gettyimages

Jennie Dreifaldt

Familjehemskonsulent på ett konsulentstött familjehemsföretag

6 apr 2023

6 apr 2023

Debatt: Familjehemmen måste få rätt stöd

Jennie Dreifaldt. Bild: Privat/Gettyimages

Kommuner behöver se kvalitativa familjehemsföretag som en kompletterande samverkanspartner som delar samma mål, nämligen barnets bästa. Det skriver familjehemskonsulenten Jennie Dreifaldt i en debattartikel.

Jennie Dreifaldt

Familjehemskonsulent på ett konsulentstött familjehemsföretag

6 apr 2023

6 apr 2023

Det var inte ett lätt att efter åtta år som familjehemssekreterare inom socialtjänsten börja på ett konsulentstött familjehemsföretag. Inom kommuner råder en skepsis till många av företagen. Inte minst bidrog flyktingvågen hösten 2015 till detta då flera nystartade familjehemsföretag såg en ingång på marknaden men inte hade kunskapen att bedriva vården.

Under denna period sköt kostnaderna för familjehemsvården i höjden och när det värsta kaoset lagt sig så började kommunernas strävan att komma i fatt. Det ställdes krav på ständiga ekonomiska förhandlingar med företagen och samtal med familjehemmen för att motivera dem till direktsamarbete. Jag frågade mina chefer om hur jag skulle motivera dem till att gå över till kommunen när mina argument var lägre ersättning och mindre stöd och handledning. För så såg vår arbetssituation ut, en ärendemängd och administrativa uppgifter som inte var jämförbar med konsulenternas. Sparkraven gick även ut över vår och familjehemmens kompetensutveckling.

Kort efter jag fattat mitt beslut att lämna socialtjänsten var jag anställd på ett välrenommerat konsulentstött familjehemsföretag och jag sög i mig ny kunskap som en svamp. Jag besökte familjehemmen flera gånger per månad, kunde snabbt skapa en förtroendefull relation och genom dem lära känna barnet och följa dess behov.

Utifrån detta omvända perspektiv fick jag nu uppleva den varierande graden av kompetens ute bland kommunerna. Bristande rutiner och hög personalomsättning inom socialtjänsten var jag van vid men att det var så illa i vissa kommuner kunde jag knappt föreställa mig. Socialsekreterare som sliter men på ledningsnivå finns inget erkännande av brister. Det är blint socialtjänstens bedömning som gäller, vilket lagmässigt är korrekt. Men jag önskar jag sluppit bevittna hur familjehem känt sig tvungna att säga upp en placering, inte på grund av barnets svårigheter, utan på grund av samarbetet med kommunen.

Många familjehem som vänder sig till företag har från början tagit emot placeringar från kommunen, och sedan sagt ”aldrig mer”. De vittnar om hur de blir lämnade ensamma i uppdragen och hur de ifrågasätts i sin roll. När jag beskriver vårt arbetssätt för att stötta familjerna för att de i sin tur ska kunna fokusera på att finnas till för barnet, känner de att de äntligen har någon som står på deras sida. Men det går inte lång tid innan de blir kontaktade av kommunen med frågan om direktsamarbete. Kommunernas argument är inte bättre i dag än de jag hade för tio år sedan. Trots det känner sig familjerna tvungna till en övergång av rädsla för att barnet som hunnit knyta an annars ska behöva flytta.

Nyligen tog jag del av aktuell forskning inom familjehemsvård, med fokus på matchningsprocess och rekrytering. Det slog mig att det är samma dilemman i dag som när jag började. Kommunerna som intervjuats beklagar sig, till viss del befogat, över att i allt för hög utsträckning behöva placera via konsulentstödda familjehemsföretag. I själva verket bör de ställa sig frågan varför de måste det. Varför vill inte familjehemmen ha ett direktsamarbete med kommunerna?

Familjehemsvård är ett långsiktigt och kostsamt arbete och nämndemännen måste se längre än till hur budgeten presenteras under en mandatperiod på fyra år. I stället för att hävda att företag profiterar på barnen och knyter familjehem till sig genom en högre ersättning så jobba på att erbjuda familjehemmen det de behöver för att kunna bedriva en god vård. En beskrivning av vad familjerna går igenom och varför de förtjänar en högre ersättning är ett kapitel för sig. Detta är helt vanliga familjer som förtjänar den ödmjukaste respekt för den enorma insats de gör.

Så kommuner, fortsätt granska den privata sektorn för det behövs. Men när ni stöter på ett kvalitativt familjehemsföretag, se oss då som en kompletterande samverkanspartner som delar samma mål som er, nämligen barnets bästa.

Läs mer

Ledare
19 apr 2024

"Är maxinkomst lösningen på klimatfrågan?"

Socionomers kunskap behövs i debatten om samhällets utveckling, skr...

Aktuellt
17 apr 2024

Boktips: Motberättelse om den stereotypa bilden av förortens unga

Kriminalitet och våld ställs mot social gemenskap och kreativitet i...

Krönika
17 apr 2024

"Sverige har blivit ett fängelseland i stil med USA"

"Vi måste slå vakt om människovärdet", skriver idéhistori...

Läs även

Debatt
2 apr 2024

”Använd civilsamhället som en brobyggare för att nå unga”

För att socialtjänsten ska nå utsatta unga med tidiga insatser behö...

Debatt
8 mar 2024

"Psykoterapeuter måste bli bättre på att bemöta existensiella frågor"

Även psykoterapeuter behöver förstå hur andlighet påverkar den psyk...

Debatt
28 feb 2024

”Att skära ner på friskfaktorer är sjukligt”

"Utanförskapet har inget räkenskapsår", skriver två debat...

Debatt
13 feb 2024

"Det är dags för våldsutövare att lämna huset vid våld i hemmet"

Det är våldsutövaren som ska lämna bostaden, inte den våldsutsatte....

Debatt
18 jan 2024

”Säkra familjehemsplaceringar motmedel mot gängrekrytering”

Hur kan Sveriges politiker 2024 säga sig försöka bekämpa gängrekryt...

Debatt
20 dec 2023

"Privata HVB kan bli en katalysator för förbättring"

Det offentliga behöver skapa sig en bättre förståelse för privata u...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.