Vi lever i en tid där nyheter om gängrelaterade skjutningar, sprängningar och mord har blivit vardag. En tid där barn som borde leka, busa och sucka över en jobbig matteläxa i stället konfronteras med frågor på liv och död.
Brottsförebyggande rådets rapport ”Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde” från november 2023 bekräftar att barn i 12–15-årsåldern rekryteras till kriminella nätverk av andra unga. Och att rekryteringen kan gå snabbt, ibland på bara en dag.
Inom civilsamhället finns många aktörer som arbetar med att stärka ungas skyddsfaktorer och minska deras riskfaktorer. Närvarande vuxna förebilder som engagerar sig för att ge unga sammanhang, trygghet och en meningsfull fritid – och ytterst även bryta utvecklingen med gängkriminaliteten.
Vi på Fryshuset träffar unga i många olika sammanhang. I skolan och på fritiden, men också i de mest utsatta situationer; när unga sitter häktade, inlåsta på anstalt och är rädda för sitt liv efter ett avhopp. De litar på oss, anförtror sig och sätter sitt hopp till att vi ska kunna vägleda dem till ett bättre liv. Vi tror på deras förmåga till förändring och ser dem lyckas, gång på gång. Men vi är sällan ensamma i deras resa – vi behöver samarbetet med det offentliga, där socialtjänsten ofta är en nyckelaktör.
Enligt den nya lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete ska alla Sveriges kommuner kartlägga brottsligheten inom sitt geografiska område och besluta om en åtgärdsplan. Även den nya socialtjänstlagen som väntas träda i kraft nästa år kommer tydligare att peka på kommunernas socialtjänst som ansvariga för att hantera unga i kriminalitet.
Fryshuset välkomnar att det nu tydliggörs vilken myndighet som bär det övergripande ansvaret för att förebygga att unga hamnar i kriminalitet. Tidigare har ansvaret kunnat tolkas mer fritt och även andra myndigheter har haft i uppdrag att nå samma målgrupp.
Bra så långt. Men för att nå dessa unga människor krävs mer än att ansvaret tydliggörs: Det krävs tillit. Och detsamma behövs för att nå deras föräldrar. I dag är tilliten till socialtjänsten låg, särskilt bland medborgare som bor i våra mest utsatta områden. Den har dessutom skadats ytterligare efter riktade desinformationskampanjer i sociala medier. Det har orsakat stora problem där föräldrar inte vågar ta hjälp av socialtjänsten trots stor oro för sina barn.
Ökad tillit borde därför vara ett av de mest angelägna och högst prioriterade direktiven i regeringens nya uppdrag till socialtjänsten. Utan tillit kommer inte socialtjänstens insatser att nå målgruppen tidigt. Än svårare kommer det att vara att nå dem som redan befinner sig i gäng, och som ofta har ett stort förakt för myndigheter i allmänhet och socialtjänsten i synnerhet. Här kan civilsamhället fungera som en brygga.
Detsamma gäller målgruppen föräldrar. Utbildningar som stärker föräldraskapet kan vara avgörande i arbetet för att bryta normbrytande beteende. När vi i civilsamhället erbjuder föräldrautbildningar inom våra verksamheter blir det ofta kö – medan föräldrar som erbjuds utbildningar och stöd av socialtjänsten tenderar att inte delta då de kan känna sig stigmatiserade och utpekade som dåliga föräldrar.
Vi är oroliga att det nu skapas ett samhälle där vi blundar för verkligheten och där det byggs strukturer som inte korrelerar. Vi föreslår därför att man ser över hur civilsamhället kan användas strukturerat i socialtjänstens nya uppdrag. Att vi tas med tidigt i behovsanalys och planering. Att vi tillåts vara ett komplement och en resurs. På så sätt kan alla aktörer på bästa sätt använda våra olika roller, förutsättningar och förmågor för att nå fram till de målgrupper som är svårast att nå. Tillsammans är vi starka.
Vi föreslår en lösning där kommunens socialtjänst är fortsatt ansvarig för att insatser genomförs, men där själva utförandet görs tillsammans med civilsamhället. På så vis når vi målgruppen, tilliten förs över i samverkan och vi når önskat resultat.
Låt oss göra 2024 till året då vi tillsammans tar ett helhetsgrepp på situationen, använder våra respektive styrkor och samordnar våra insatser – så att vi inte förlorar ett endaste barn till åt de kriminella gängen.
