Det har gått lite drygt en månad sedan Anton Hanna började som socialsekreterare på Barn och ungdomsenheten i Skärholmen. Han jobbar i en av enhetens två utredningsgrupper och efter bara en dryg vecka på jobbet fick han sina första egna ärenden.
– Det gick rätt fort men jag gillar det. En del kanske vill gå bredvid ett tag men jag lär mig mer när jag gör saker och tycker om att känna ansvar, boka egna möten och ta de samtal som behöver tas, säger han.
Sedan dess har han fått ytterligare ett antal ärenden och är nu uppe i tio. Arbetsbelastningen känns inte som något problem, de flesta kollegor har uppåt tjugo ärenden i gång samtidigt och han får bra stöd av kollegorna. Gruppen har extern handledning en gång i månaden och enhetschefen har i princip alltid öppen dörr. Dessutom har han en mentor, Mia Ström.
– Vi har mentorstid en gång i veckan men om det är något så kan jag bara gå till henne och prata om ett ärende eller om något som känts jobbigt.
Har det varit några sådana tillfällen än?
– Ja, efter ett hembesök jag var på behövde jag få prata ut med någon om vad jag kände kring ärendet. Då stoppade jag Mia som var på väg någonstans och bara började prata, säger han.
Har du behövt fatta några svåra beslut än?
– Inte än. Mina egna utredningar har inte kommit så långt som till beslut än, men det kan komma när som helst. Vi har jourtid då vi ska vara tillgängliga om det kommer in orosanmälningar i nya ärenden och då kan vi behöva göra en akut placering.
Anton Hanna tycker att han känner igen frågor som kommer upp från utbildningen, men han konstaterar också att han har mycket att lära. Den sociala barnavården är komplex och det är stor skillnad mellan ärenden. Människor fungerar olika, de har olika bakgrund och uppfattningar om socialtjänsten och barnavården i stort. Att komma in i yrket kommer att ta lite tid.
– Det här är helt nytt för mig. Även om jag kan mycket teoretiskt och har skrivit en utredning i form av en tenta så är det inte samma sak i praktiken. Det är ett dilemma att komma från studierna ut i arbetslivet, säger han.
