Ekonomiskt bistånd är en reaktiv insats. Det är det yttersta skyddsnätet som slår in först när alla andra alternativ är uttömda. Ett långvarigt behov av ekonomiskt bistånd är inget människor hamnar i plötsligt. Det är en process där personliga omständigheter, beslut och omvärldsfaktorer samverkar, och som i alla processer finns möjligheter att påverka utfallet längs vägen. Gunilla Bergström är forskare verksam vid FOU i Väst och har tillsammans med kollegorna Ella Petrini och Malin Isaksson tagit fram kunskapsöversikten Ett förebyggande perspektiv på ekonomiskt bistånd: en kunskapsöversikt om insatser som kan motverka eller minska behovet av ekonomiskt bistånd.
Uppdraget kom från Stockholms stad, som inom ramen för Partnerskapet till stöd för kunskapsbaserad socialtjänst drivit ett projekt för att öka kunskapsbasen avseende förebyggande arbete inom bland annat ekonomiskt bistånd.
– Vi vet att det finns ett antal grupper som har en ökad risk att hamna i ekonomisk utsatthet och utgångspunkten för studien är att det behövs ett förebyggande perspektiv, men det förutsätter också att vi tittar på insatser som ges av andra verksamheter än socialtjänsten och ekonomiskt bistånd. När ansökan om ekonomiskt bistånd kommit in är utsattheten redan ett faktum, säger hon.
I kunskapsöversikten ingår studier av insatser för grupper som i tidigare forskning visat sig löpa en förhöjd risk att omfattas av långvarigt ekonomiskt bistånd. De insatser som inkluderats i studien är insatser som kan förhindra att behovet av ekonomiskt bistånd uppstår, eller som syftar till att förkorta behovet när det väl uppstått. För att begränsa urvalet inkluderades enbart studier publicerade mellan år 2000 och 2021 skrivna på svenska, norska, danska eller engelska. Man har dessutom valt att inkludera så kallad ”grå litteratur”, det vill säga studier som inte nödvändigtvis publicerats i vetenskapliga tidskrifter.
– Det här är ett viktigt strategiskt val eftersom det finns mycket kunskap att hämta där. Vi har också haft ett nära samarbete med en bred referensgrupp då vi velat ha en tydlig koppling mellan forskning och praktik. Vi vill att det här ska bli användbart, säger Gunilla Bergström.
När urvalsprocessen var klar återstod 51 studier, och forskarna har gjort en analys av 16 av dem utifrån tre teman:
1.Individual placement support, IPS, för alternativa målgrupper.
2. Personer långt ifrån arbetsmarknaden.
3. Tidiga insatser.
Tema 1: IPS för alternativa målgrupper
IPS, eller Individanpassat stöd till arbete som det översatts till av Socialstyrelsen, är ett program som syftar till att deltagarna snabbt ska komma ut i reguljärt arbete genom individanpassade, understödda anställningar. Målgruppen var ursprungligen personer med allvarlig psykisk sjukdom och metoden bygger på åtta grundprinciper: reguljär anställning som mål, programmet är öppet för alla men individen ska vara motiverad att delta och deltagande är baserat på frivillighet, individuella preferenser och önskemål angående arbete, snabbt jobbsökarstöd, integrerat arbetsstöd och behandling, individuell bidragsrådgivning, anpassad arbetsutveckling och individanpassat, långsiktigt stöd utan tidsbegränsningar.
IPS har utvärderats i många studier och visat sig fungera bra för målgruppen. Det är därmed en av få manualbaserade metoder som har bevisad effekt för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Men på senare tid har den också kommit att testas för flera andra grupper, till exempel nyanlända flyktingar och unga i social utsatthet, där det vetenskapliga stödet inte är lika gediget.
– IPS är en metod där den bevisade effekten är starkt knuten till programtrohet. I vår genomgång kan vi se att arbetssättet tycks fungera även för de alternativa målgrupperna, men det handlar om insatser där det i vissa fall gjorts ganska stora avsteg från grundprinciperna i IPS. Eftersom effekten för de traditionella målgrupperna hänger så starkt samman med programtrohet är det viktigt med mer forskning kring de anpassade varianterna, säger Gunilla Bergström.
Tema 2: Personer långt ifrån arbetsmarknaden
I dag är arbetslöshet det främsta skälet till att människor söker ekonomiskt bistånd. Många av dem är utrikes födda personer som av olika skäl har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Det gör att de också faller utanför samhällets övriga skyddsnät, som arbetslöshetsförsäkring och sjukpenning.
– De insatser vi tittat på för den här gruppen har också inslag av de principer som IPS bygger på. Det är också de här inslagen som tycks göra att insatserna fungerar. Jag tänker framför allt på att insatserna har fokus på arbetsgivarna, att målet är att snabbt komma ut i en reguljär anställning, men att man också ger andra insatser som behövs parallellt. Idén med IPS är ju är att alla människor kan komma ut i arbete snabbt om de ges rätt förutsättningar och stöd, inte att de först ska stöpas om genom rustande insatser, säger Gunilla Bergström.
Tema 3: Tidiga insatser
Personer i gruppen unga som varken arbetar eller studerar, UVAS, löper stor risk att hamna i ekonomisk utsatthet över lång tid. Att arbeta förebyggande med dem är ett viktigt strategiskt val och även här finns stöd för att anpassade IPS-insatser kan ha god effekt. Däremot tycks arbetsmarknadsutbildningar fungera sämre, även kompetenshöjande aktiviteter generellt ger en starkare anknytning till arbetsmarknaden. Knäckfrågan är dock vilken typ av utbildningsinsats som ska erbjudas, och om de ska kombineras med andra insatser.
– I arbetet mot unga finns ett tydligt förebyggande perspektiv och mot den här gruppen ser vi att det finns en risk med att enbart ha ett arbetsfrämjande perspektiv. Det kan vara mer relevant att tänka långsiktigt för att ge individen möjlighet till en trygg anställning på sikt, säger Gunilla Bergström.
I genomgången har forskargruppen även valt att lyfta fram några särskilt utsatta grupper, till exempel de unga som lämnar familjehemssystemet.
– Det satsas stora resurser på dem så länge de är kvar i systemet men när de väl blivit myndiga är stödet väldigt begränsat, säger Gunilla Bergström.
Oavsett metod är det viktigt att utgå från individens behov, motivation och situation. Det krävs att man lyssnar in och anpassar. Det krävs tajming.
– Det här är förstås väldigt svårt men är det inte rätt tillfälle att sätta in en insats så kommer den inte att fylla sitt syfte. Vi kommer hela tiden tillbaka till IPS-principen om individanpassning. Det är så tydligt att det har stor betydelse, även om vi också inser att det kan vara svårt att få till i praktiken, säger Gunilla Bergström.
En annan komplicerande faktor är att ansvaret för insatser som kan förebygga ekonomisk utsatthet, exempelvis arbetsmarknadsinsatser, ligger på en organisation, Arbetsförmedlingen i det här fallet, medan det är kommunen som står för utbetalningen av ekonomiskt bistånd. För att få till ett bra förebyggande arbete krävs det samverkan mellan kommun och Arbetsförmedlingen, men också med Försäkringskassan.
– Hur samverkan fungerar i praktiken varierar över hela landet. Gränser går alltid att tänja på och det finns förmodligen en hel del goda exempel som skulle vara intressanta att titta på, men regelverket sätter ramarna för vad som går att göra, säger Gunilla Bergström.
Samverkan mellan de tre aktörerna är också viktigt för att se till att människor hamnar i rätt system. Det kan vara minst lika viktigt för att förebygga ekonomisk otrygghet att den som är oförmögen att arbeta faktiskt får sjukersättning och inte placeras i en arbetsmarknadsinsats.
– Det vore också värdefullt då vi beforskar den här typen av insatser att titta på om de ger de effekter vi vill ha i stället för att titta på pinnstatistiken: Leder det till en trygg anställning på sikt? Minskar risken för ekonomisk utsatthet? τ
FORSKNINGEN I KORTHET
• En kunskapsöversikt som omfattar 51 studier, varav 16 analyserats efter tre olika teman.
• Det finns visst stöd för att anpassade IPS-insatser ger goda effekter för flera olika målgrupper.
• I alla insatser är det viktigt att utgå från individens behov, motivation och situation. Tajmingen måste vara rätt för att få önskad effekt.
