Kunskap om äldres psykiska hälsa och ohälsa är ett eftersatt område och många som får en neuropsykiatrisk diagnos (npf) sent i livet har kämpat med svårigheter sedan barndomen utan att förstå varför. För att synliggöra och öka kunskapen om den här gruppen har Riksförbundet Attention startat ett projekt som nu resulterat i en bok. Susanne Rolfner Suvanto som bland annat arbetat som regeringens särskilda utredare av nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, välkomnar livsberättelserna.
– Boken är hela projektets spjutspets och formulerar på ett tydligt vis varför projektet är så viktigt. Vi har en tendens att se pensionsåldern som en tidpunkt då livet startar. Men npf-diagnoser går inte i pension. Vi har haft kunskap om npf-diagnoser under kort tid och när den här gruppen var unga fanns inte ens begreppet npf.
Varför är boken viktig?
– Samhället behöver kunskap om konsekvenserna av att ha en npf-diagnos. När vi inte har det betraktar vi den här gruppen som lat och slarvig. Man kommer inte på möten med biståndshandläggaren, kanske har mist sin livspartner som stått för alla rutiner och lider av ångest och depressioner, har stora koncentrationssvårigheter och saknar rutiner.
Vem behöver läsa boken?
– Den är fantastisk att läsa för alla men ger viktiga insikter för professionen och inte minst socialtjänsten. Anhöriga och närstående som levt i en bergodalbana och inte minst personer med egen npf-diagnos som kan få upprättelse genom att de här fantastiska livsberättelserna.
Hur kan professionen bäst hjälpa äldre med npf-diagnoser?
– För många äldre innebär diagnosbeskedet att man hamnar i en livskris, ofta präglad av smärta och stor sorg. Vi behöver hjälpa de här människorna att det inte bara ska vara ett lidande. Därför håller vi på och utvecklar sorggrupper där man kan få utrymme att bearbeta sorgen och berätta om sitt liv. Utifrån ett socialtjänstperspektiv kan vi få en ytterligare pusselbit att förstå det vi inte förstår. Gruppen hemlösa till exempel, det skulle kunna vara npf som är roten till att de hamnat där. Personal på äldreboenden behöver också få ökad kunskap om den här gruppen, varför individer har svårigheter med koncentration och brister i rutiner. Jag träffade en person som hamnat i rullstol efter en stroke och hade myror i brallan, hur kan vi hjälpa då?
FAKTA: SUSANNE ROLFNER SUVANTO
Gör: Projektledare på Nationellt kompetenscentrum och verksamhetsansvarig på Omvårdnadsinstitutet.
Aktuell: Äldre-expert för boken Livsberättelser om adhd och autism.
FAKTA OM BOKEN
Livsberättelser är skriven i samarbete med Riksförbundet Attention och ingår i arvsfondsfinansierade projektet Äldrelyftet – åldras och må bra med adhd.
Boken vänder sig till yrkesverksamma som möter äldre med npf samt till personer med npf-diagnos eller som misstänker en egen diagnos och till närstående.
Livsberättelserna har följts upp av Lotta Borg Skoglund (docent och överläkare i psykiatri), Taina Lehtonen (leg. psykolog, specialist i neuropsykologi), Susanne Rolfner Suvanto (verksamhetsansvarig för Omvårdnadsinstitutet och praktiker vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga) och Magnus Werner (återhämtningsstödjare) som förmedlar kunskap och reflektioner.
