Studien visar att gynekologerna generellt sett är negativa till rekonstruktion av klitoris. En del av dem anser att könsstympning inte påverkar den sexuella förmågan i så stor grad, andra är mera skeptiska till att klitorisrekonstruktion kan förbättra den sexuella hälsan, och anser istället att det handlar om ett psykologiskt problem som kan lösas genom samtal.

– Uppfattningen är att kvinnorna påverkats av diskursen att de är stympade, att de ser sig som offer och därför relaterar sina problem till detta, säger Malin Jordal, och påpekar:

– Läkaren blir den som vet bäst och kvinnornas egna känslor och åsikter spelar då inte så stor roll.

Enligt Malin Jordal visar intervjuer med de kvinnor som vill genomgå en klitorisrekonstruktion att det inte bara handlar om en förbättrad sexualitet, utan också om en önskan att känna sig bättre och se mer normal ut. Många kvinnor ser operationen som ett sätt att resa sig och komma ifrån sin offeridentitet.

– Man ger ju ändå bröstrekonstruktioner efter cancer för att kvinnor skall få känna sig hela, det är något man tar för givet. För mig är det självklart att vi ska hjälpa också dem som vill det här.

Samtidigt är det viktigt, menar Malin Jordal, att inte stigmatisera de kvinnor som har utsatts för könsstympning. Hon vill inte bidra till att fler kvinnor känner att de måste genomgå kirurgi. Däremot vill hon att kvinnornas röster ska höras och att de kvinnor som önskar klitorisrekonstruktion får bästa möjliga bakgrundskunskap, så att de blir medvetna om att upplevelsen efter operationen skiljer sig åt; att vissa kvinnor upplever resultatet positivt medan andra inte gör det, och att vissa upplever det positivt på några områden men inte alla.

Studien är en av få som har gjorts i Sverige kring ämnet klitorisrekonstruktion.