Det var hösten 2023 som det hände. Socialsekreteraren Anna Nordin sitter på jobbet i Kungsbacka med en tuff uppgift på dagordningen.

– Det var ett helt nytt ärende för mig, en utredning enligt tvångslagstiftning där jag via telefon skulle meddela ett negativt beslut till en person, berättar hon.

Klienten är relativt obekant, och de har inte haft någon långvarig kontakt sedan tidigare. Hon ringer upp, klienten svarar.

– I samband med beskedet så blir den här personen, som också har blivit polishandräckt för läkarbedömning, upprörd och arg. Personen säger att ”skickar du polisen på mig igen så kommer det säga poff utanför ditt hus”.

Samtalet fortsätter med att personen frågar Anna Nordin om hon vet vad C-4 är för något (ett sprängämne, reds anm).

Vad for genom huvudet på dig i det här läget?

– Där och då tänkte jag mest på att få i gång högtalartelefonen så att min kollega, som satt bredvid, också kunde höra samtalet. Man blir lite mer praktisk i skarpt läge.

Det var först efteråt – i samtal med chef och polis – som hon på riktigt kunde landa i att hon faktiskt blivit hotad till livet.

– En sån här upplevelse drar såklart igång en massa tankeprocesser. Det går att likna vid en slags kris. Man tänker inte bara på sig själv utan också på sina anhöriga. Vad innebär det här för risker för dem, och vilka skulle konsekvenserna bli om något händer mig?

LÄS OCKSÅ >>> När hot och våld drabbar socionomer i hemmet

Händelsen polisanmäldes men där har Anna Nordin blivit en siffra i en dyster statistik. Under 2023 beslutade polis eller åklagare att lägga ner totalt 570 fall av hot eller förgripelse mot tjänsteman. Det är i en sådan hög som Anna Nordins ärende nu har landat.

– Ett halvår efter att polisanmälan upprättades så fick jag ett brev från Åklagarmyndigheten med besked om att förundersökningen lagts ner. Motiveringen var att personen i fråga var misstänkt för massa andra brott som man ansåg skulle ge en tillräcklig påföljd, säger hon.

Det kallas för förundersökningsbegränsning, en åtgärd som sätts in när utredningsresurser saknas, eller – som i Annas fall – när flera brott från en misstänkt anses ge ett tillräckligt sammanlagt straff. Det innebär i praktiken att en person kan begå vissa brott utan nämnbar konsekvens – till exempel dödshota en socialarbetare.

– Även om det har funkat bra lokalt med stöd från min arbetsgivare så blir ändå signalen från samhället och rättsväsendet att det här inte tas på allvar, säger Anna Nordin, och fortsätter;

– Om man på förhand vet att en polisanmälan inte kommer leda någonstans, då finns det ju också en risk för att man inte polisanmäler överhuvudtaget.