Skolkuratorer och socialarbetare kommer allt oftare i kontakt med barn och unga vuxna med datorspelsberoende. Socionomen Sven Rollenhagen har tagit fram en checklista med tre zoner.
Trots att WHO klassat datorspelsberoende som en diagnos dröjer de svenska diagnoskriterierna för dataspelsberoende.
– Forskning tar tid, men de flesta praktiker är överens om att allt fler fastnar i datorspelberoende och att det krävs särskilda insatser för att bryta beroendeproblematik, säger Sven Rollenhagen, socionom och specialist på digitala missbruk och frågor om hemmasittande.
Under pandemin har det kommit signaler om att både den psykiska ohälsan ökat och att fler hamnat i skärmberoende. Antalet hemmasittare har också blivit fler men det finns få studier kring hemmasittande barn och unga vuxna. Det går inte heller att dra några säkra paralleller mellan datorspelsberoende och hemmasittare. En studie från Stockholms kommunala skolor visar dock att antalet barn med en frånvaro över 50 procent ökat med 45 procent från 2017 till 2019.
Sven Rollenhagen.
År 2019 klassades gaming disorder av Världshälsoorganisationen (WHO) som en klinisk diagnos enligt ICD-11. Men den svenska översättningen väntas inte vara färdig förrän 2025.
Förenklat innebär datorspelsberoende att en person har tappat kontrollen över sitt spelande. Viljan är underordnad beroendet, trots att personen får negativa konsekvenser av spelandet.
Så vilka varningstecken bör praktiker, vårdnadshavare, pedagoger och andra vuxna uppmärksamma hos en person med misstänkt datorspelsberoendeproblematik?
Sven Rollenhagen har tagit fram en checklista med tre zoner – grönt, gult och rött. I den gröna zonen finns de positiva effekterna av datorspel som exempelvis ett förbättrat strategiskt tänkande, den sociala biten, och ökade språkkunskaper. Personer som befinner sig i den röda zonen uppvisar missbruksbeteende som ointresse för gamla fritidsintressen och vänner, rubbad dygnsrytm – är uppe på nätterna och sover på dagarna, blir rastlös, irriterad när spelet ”uteblir”. Det är även vanligt att allvarliga konflikter med familj och vänner uppstår.
Finns det någon grupp som har lättare att hamna i ett digitalt spelberoende?
– I dag vet vi att en NPF-diagnos som autism eller adhd är förenad med en ökad risk att fastna i beroendeliknande tillstånd när det gäller gaming. Du gillar att fokusera på en sak och slipper ha ögonkontakt eller kramas när du spelar.
– Spelandet skapar initialt problem med mycket bråk och stora konflikter i familjen, och plötsligt har personen ett datorspelsberoende. Här tar ofta anhöriga hjälp först och klagar högljutt – med rätta.
Vad kan man göra som anhörig för att bryta ett riskbeteende?
– Har du barn i begynnande riskbruk – introducera andra aktiviteter, gärna äventyrssporter som klättring eller dykning. Misstänker du missbruk – ta kontakt med BUP, socialtjänsten eller en skolkurator.
Sven Rollenhagens tre zoner
GRÖN ZON
Spelandet kan vara bra i måttlig dos, det är socialt, känsla av tillhörighet, får kontakt med andra kulturer, kul och spännande, blir bra i språk, särskilt engelska.
GUL ZON
Positiva effekterna kvarstår, börjar slarva med läxor, skärmbråk hemma, lägger av med träning.
RÖD ZON
Personen blir rastlös, ljuger om speltider och annat runt spel, försämrad hälsa och kondition, börjar skolka eller är frånvarande från jobbet, får sparken.
