Vad är det som gör att det yttersta skyddsnätet för utsatta barn stundtals brister? Den frågan söker journalisten Marja Grill svar på i en ny bok.
Marja Grill är reporter på SVT och ligger bakom flera uppmärksammade granskningar av den sociala barnavården. I boken ”Varför dog John Walter? – En granskning av de nya barnhemmen” går hon inte bara igenom händelseförloppet fram till den majdag 2021 då femåriga John Walter dog, utan väver även in berättelser från andra barn vars ärenden hon granskat. Fram växer en bild av ett system som stundtals sviker de utsatta barn det är tänkt att skydda.
Varför ville du skriva den här boken?
– Jag ville försöka binda ihop de granskningar jag gjort med den politiska utvecklingen inom den sociala barnavården.
LÄS OCKSÅ >>> Vd:n: ”Händelsen har märkt hela vår organisation”
Vad är din bild av orsaken till de brister du sett?
– Oftast är det ju inga onda människor inblandade, utan folk gör sitt bästa i de system vi har. Ibland är det önsketänkande från kommunerna att det ska bli bättre för barnet genom att man placerar: Om vi betalar för att det nya hemmet ska behandla så hjälper vi barnet. Det är ju inte alltid så enkelt.
Hur ser du på socialtjänstens, och den enskilda socialarbetarens, ansvar?
– Jag har tänkt mycket på det och ville gå till botten med det i boken. Därför har jag även intervjuat en socialarbetare om hur arbetssituationen kan se ut för dem som jobbar med barn och unga. Vi journalister ställer sällan frågor om exempelvis hur många ärenden en handläggare har på sitt bord, vilket vi nog borde göra oftare.
LÄS OCKSÅ >>> Debatt: Ansvaret för vården på HVB-hem måste utredas
Vilka tycker du ska läsa boken?
– Det finns en skam och utsatthet hos dem som är föremål för den sociala barnavården som gör att de inte höjer sin röst. Här finns även en klassdimension och föräldrarna upplevs ibland som besvärliga. De strider för sitt barns rätt och har inte den här ”medelklassigheten” som jag som reporter, en socialsekreterare eller föreståndare på ett HVB oftast har, vilket gör det svårare att lyssna på dem.
– Så jag har skrivit den med förhoppningen att fler ska förstå de här barnens situation. Sen hoppas jag även att de som fattar beslut, bygger system och satsar resurser, ska läsa och se hur det är på en del av HVB-hemmen.
