Annika Tibblin. Foto: Charlotte Pehrson

Annika Sjöberg

Reporter

19 dec 2023

19 dec 2023

Barndomsskildring om skam och tystnad i Annika Tibblins nya roman

Annika Tibblin. Foto: Charlotte Pehrson

I litteraturen lyser mammor som begår sexuella övergrepp på sina döttrar med sin frånvaro. Tills nu. I Annika Tibblins nya roman blickar den nu vuxna dottern tillbaka på sin barndom.

Annika Sjöberg

Reporter

19 dec 2023

19 dec 2023

Utåt ser allt fint ut. Familjen består av två barn, en pojke och en flicka, och två föräldrar som är läkare. Men barnen försummas och utsätts för övergrepp, även av sexuell karaktär. Och det är mamman som är förövaren. När mamman försöker köra ihjäl sig själv och hamnar i koma börjar dottern, som då är i 20-årsåldern, skriva om sina minnesbilder för att försöka förstå och försonas med vad som hänt.

Varför ville du skriva den här boken?

– För att den här typen av våld och övergrepp existerar, men det är så lite skrivet om det. Det är så tabu att mammor begår övergrepp på sina döttrar, och är kanske mer oförklarligt både för barnet som utsätts och för omgivningen.

– Sen ville jag också skildra att barn i välbeställda familjer också kan fara väldigt illa, men att människor runt barnet tyvärr sällan ser eller förstår det.

Hur var det att skriva om det här svåra ämnet?

– Periodvis var det tungt, väldigt tungt. Speciellt de mer traumatiska scenerna. Andra delar som handlar om natur och vänskap, var härliga att beskriva. Boken är skriven så att det inte bara ska vara hemskt, huvudpersonen har mod, nyfikenhet och ett inre driv. Hon vill förstå.

Vad är det för skillnad om förövaren är ens mamma, jämfört med andra släktingar?

– Jag hörde en gång en psykolog som uttryckte det bra. Han sa att om man utsätts av en manlig släkting så blir en gren kapad, men är mamman förövaren så blir hela stammen rutten. Det finns också forskning som visar att barn till akademiker som blir försummade kan må väldigt dåligt av att inte bli sedda.

– Därför är det så viktigt att kunna vara den där ”signifikanta andre”, den som ser och uppmärksammar ett barn du känner oro för, kanske för att hen har återkommande magont, huvudvärk, skolkar ofta, är undvikande eller har självskadande beteende.Det kan vara livsavgörande att känna att någon bryr sig på djupet.

Fakta: Annika Tibblin

Ålder: 61 år

Gör: Psykolog och författare

Aktuell med: Boken Skambäraren, Visto förlag

Läs mer

Krönika
12 jun 2024

"Tänk om jag fått vård på ett hvb-hem där jag fick vara mig själv"

Författaren Lo Torneborg vill se fler behandlingshem som inte är up...

Nyheter
11 jun 2024

Kriminalvården behöver bli bättre på att minska risken för återfall

Riksrevisorn: "De resurser som Kriminalvården lägger på behand...

Tema
10 jun 2024

Är det rätt prioriterat att satsa miljarder på fler fängelseplatser?

Forskaren Hans Grönqvist svarar: "Programmen utvärderas inte p...

Läs även

Aktuellt
7 jun 2024

Filmtips: Rörande om två ensamma själar som möts över generationsgränsen

Missa inte finstämda Solitude, om otippad vänskap mellan gammal och...

Aktuellt
5 jun 2024

Socionomens tidigare medarbetare Aron Landahl prisas

Illustratören Aron Landahl tilldelas årets Lennart Hellsing-stipend...

Aktuellt
4 jun 2024

Möt oss i Almedalen!

Socionomen finns på plats i Almedalen för att hålla i två panelsamt...

Aktuellt
4 jun 2024

Snart slutar övergångsreglerna att gälla för sjukvårdskuratorer

Än finns det möjlighet att ansöka om legitimation för dem med annan...

Aktuellt
4 jun 2024

"Jag förstod ju att det skulle bli svårt redan innan jag sa något"

Maria Wallin, tidigare anställd inom Göteborg stad, fick nog av tys...

Aktuellt
28 maj 2024

”Oftast är det ju inga onda människor inblandade”

SVT-journalisten Marja Grill om nya boken "Varför dog John Wal...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.