Frågan har blivit föremål för forskning, bland annat av Klara Hussenius, fil. dr och forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Hon arbetar just nu med ett Forte-finansierat forskningsprojekt som ska titta närmare på det sjunkande mottagandet av ekonomiskt bistånd under början av 2020-talet.

– Min hypotes är att det beror på en kombination av faktorer. Dels att det finns aspekter som kan ha gjort att behovet har minskat på befolkningsnivå, dels att förutsättningarna för att ansöka om, och bevilja, försörjningsstöd kan ha förändrats, säger hon.

– När det gäller behovet vet vi att många av dem som kom till Sverige 2015 har börjat etablera sig på arbetsmarknaden. Försörjningsstödet har minskat särskilt mycket bland utrikesfödda, ensamstående män.

LÄS OCKSÅ >>> Stefan Wallerek vet hur fort det kan gå utför

Samtidigt är det inte säkert att det är hela förklaringen, understryker hon.

– Vi vet att socialtjänstens bedömningar blivit mer restriktiva över tid, och det finns indikationer på att det i många kommuner har blivit svårare att ansöka om försörjningsstöd.

Klara Hussenius nämner också betydelsen av den så kallade riksnormen som ligger till grund för försörjningsstödets nivå. Riksnormen räknas upp varje år och är vägledande för socialtjänstens tolkningar av vad som utgör skäliga behov.

– När riksnormen blev obligatorisk för kommunerna att förhålla sig till 1998 så var tanken att den skulle följa den allmänna standardutvecklingen, och att man skulle utgå från Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar när den räknas upp, säger hon.

Så har det inte sett ut. Eftersom processen kring uppräkningen är relativt löst reglerad i lagstiftningen har regeringar under lång tid tenderat att i stället följa inflationen. Mellan 1998 och 2022 har riksnormen för försörjningsstödet höjts med några få procent, vilket innebär att standarden för dem som får försörjningsstöd i dag är marginellt högre än den var 1998.

Som jämförelse har den disponibla medianinkomsten i Sverige ökat med över 60 procent under samma period. Den generella levnadsstandarden ser också annorlunda ut i dagens samhälle jämfört med 1998.

– Då var det till exempel inte standard att behöva en smartphone för att kunna delta i samhället, säger Klara Hussenius.

Vän av ordning hävdar kanske att riksnormen faktiskt har höjts markant de senaste åren. Det stämmer också. Mellan åren 2022 och 2024 höjdes riksnormen för försörjningsstöd med 17,3 procent, just för att möta den skenande inflationen. Men eftersom höjningen bara skett en gång per år, medan priserna i butikerna ökat flera gånger, så har det inte varit tillräckligt. Faktum är att försörjningsstödet räckte till mindre i butikerna under 2023 och 2024 än innan inflationsåren, vilket Fattigdomsrapporten visar.

Jonas Wihlstrand är också kritisk till hur kommunerna förhåller sig till riksnormen i allmänhet.

– De använder den inte som en norm, utan som ett tak. På det sättet har försörjningsstödet urholkats dramatiskt de senaste två åren, säger han.

Bland de förslag som Sveriges stadsmissioner nu riktar till regeringen nämner man bland annat att det behöver införas ett myndighetsansvar för att se över felaktiga icke-utbetalningar.

– Det finns ju en myndighet som ser över utbetalningar, Utbetalningsmyndigheten. De behöver också genomföra utredningar så att det inte blir fel åt andra hållet, det vill säga säkerställa att utbetalningar inte uteblir till personer som har rätt till stöd, säger Jonas Wihlstrand, och fortsätter.

– Det verkar ju som att vi har väldigt många människor som inte får sina rättigheter tillgodosedda och då har vi ett strukturellt problem.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av Fattigdomsrapporten 2024 i sin helhet