För ungefär 20 år sedan kunde barn i Kanada dömas enligt ungefär samma principer som vuxna. Men 2003 infördes Youth criminal justice act som gäller för barn som är över 12 år och fram till att de fyller 18.
Guy Bourgon är en kanadensisk psykolog med lång erfarenhet av att jobba med unga inom rättsväsendet.
– Med den nya lagen erkändes åtminstone att de är barn, inte vuxna. De växer och utvecklas fortfarande vilket gör att det finns stora möjligheter att jobba med behandling och styra in dem på en annan bana, säger han.
Samtidigt innebär lagen att barn så unga som 12 år kan dömas till fängelse. Det har dock, vad Guy Bourgon vet inte hänt än.
– De är vanligen från 14 år och uppåt, och är de så unga har de i regel gjort något väldigt allvarligt. Eller så har man testat alla andra möjligheter och fängelse är den sista utvägen.
MISSA INTE >> Socionomens systertidning Akademikern arrangerar paneldebatt i Almedalen om barn i fängelse
När Kanadas Youth criminal justice act trädde i kraft sjönk antalet unga i fängelse med ungefär en tredjedel, till runt 500 vilket är ungefär samma antal som i dag. Det döms ut färre fängelsestraff, och de unga sitter dessutom kortare tid. Därefter slussas de vidare till gruppboenden eller hem till familjen, där insatser och behandling ska fortsätta. Det har, enligt Guy Bourgon, både för och nackdelar.
– Antalet anstalter för unga är få, så många unga hamnar långt hemifrån. Å andra sidan är hemmiljön för de flesta av dessa unga inte särskilt positiv.
Hur skulle du beskriva den sociala miljön på ungdomsfängelserna?
– Mellan de unga och personalen är det generellt bra. Det är humant och med fokus på rehabilitering. Men mellan ungdomarna själva är det värre. De är elakare, mer manipulativa och verbalt aggressiva än de vuxna och fängelsekulturen får ett starkt genomslag.
LÄS OCKSÅ >> Kriminalvården rustar för att ta emot barn
De många konflikterna gör att miljön är viktig. I Kanada har de unga egna celler och den tid de tillbringar ihop är begränsad, och övervakad. Ändå förekommer slagsmål och droger kommer in. Små enheter och mycket personal är därför avgörande menar Guy Bourgon.
Hur är det med skolgången under tiden i fängelse?
– Anstalterna har vanligen en anställd lärare. Distansundervisning är inte ett bra alternativ. Barnen blir mindre engagerade, de lär sig inte lika mycket och det är så enkelt att undvika att göra jobbet. Det gäller särskilt de barn som hamnat i fängelse.
Eftersom straffen är korta, ofta mindre än ett halvår, så är de fortsatta insatserna efter fängelsevistelsen avgörande. I dag är återfallsfrekvensen relativt hög då många har svårt att hantera livet utanför anstalten, berättar Guy Bourgon. När ingen längre talar om vilken tid man ska duscha och gå till jobbet och då valmöjligheterna är för många faller även de som utvecklats positivt under fängelsetiden tillbaka i gamla mönster.
– Jag tror att halvvägshus, som vi hade för vuxna tidigare, vore en bra idé för ungdomar. Det skulle ge fler möjlighet att successivt komma ut i det vanliga livet.
Så fungerar fängelse för barn?
– Ja och nej. För de unga som har låg eller medium risk för en livslång kriminell karriär kan det fungera då vi griper in tidigt. Vi satsar utifrån individens behov och ger dem en chans. Med dem som kommit längre är det svårare.
