När Maria Niemi Börners son Emil för sex år sedan gav sig i väg för att cykla jorden runt tillsammans med flickvännen Johanna, var det ett äventyr han drömt om längre. Men drömmen fick ett tragiskt slut. På en landsväg i nordvästra Brasilien blev de påkörda av en bil i hög hastighet. Flickvännen dog och sonen förvärvade en kronisk hjärnskada. För att bearbeta händelsen har Maria Niemi Börner satt upp en monolog i berättarform som bygger på dagboksanteckningar från tiden efter olyckan och framåt. Hon varvar händelseförloppet med forskning kopplat till sorg, skuld och krishantering.
Du började skriva direkt efter olyckan när ni kom fram till Brasilien
– Det blev viktigt att skriva om vad som hände. Emil var förvirrad, tankarna kom huller om buller. Jag läste mycket om kris och sorg och kände att skrivandet var bra.
Nu har dagboksanteckningarna landat i en föreställning?
– Våren 2019 bestämde jag mig för att göra något av anteckningarna för min egen skull och började skriva manus en dag i veckan. Jag har försökt att vara allmänmänsklig och osentimental, och vill förmedla något mer än bara min historia – en universell känsla av hur det är att var människa. Det finns även vissa komiska inslag, fast det är klart det är sorgligt.
Hur mår ni idag?
– Ganska bra, men jag kan ibland drabbas av en oerhörd sorg över att Emil drabbades så hårt. När det hände tilläts jag inte sörja, Emil levde ju och det var värre för Johannas föräldrar. Tragedier drabbar alla i en familj, det blir som ringar på vattnet och en stor sorg. Vi knöt ihop med varandras familjer och har idag en nära kontakt. Dom betyder mycket för Emil som blir 32 år nu i vår. Han mår bra trots allt och har ett bra jobb och en sambo. Men han kommer aldrig orka jobba full tid, utan kommer vara låginkomsttagare resten av livet och leva med hjärndimman.
FAKTA: MARIA NIEMI BÖRNER
Gör: Specialistsocionom på socialtjänsten i Haninge, utbildad skådespelare, manusförfattare och komiker med alter egot Barbro Marklund.
Aktuell: Med berättarföreställningen ”Livet blev inte alls som jag hade tänkt mig” som hade premiär i höstas. Regi: Marie-Thérèse Sarrazin. Föreställningen går att boka för arbetsplatser, organisationer och myndigheter som jobbar med krishantering.
