Dubbelt drömliv för Åsa – kombinerar författarskap med BUP

För många kan det ta många år att hitta rätt plats i yrkeslivet. För Åsa Liabäck tog det knappt några veckor. Det var tidigt 00-tal och Åsa var precis i färd med att avsluta sin socionomutbildning. Långpraktiken var förlagd till barn- och ungdomspsykiatrin i Linköping – en fullträff skulle det visa sig.

– Jag kände snabbt att det var precis det här jag ville jobba med, säger hon, när vi hörs av för en intervju.

– Sedan fick jag sommarjobb där, och så förlängdes det några månader, och så några månader till efter det, tills jag efter ett tag fick en fast anställning.

I dag räknar hon drygt 21 år som psykoterapuet – fortfarande på BUP i Linköping. Mer specifikt arbetar hon inom något som kallas för mellanvård, en enhet som hon själv varit med och skapat.

– Det är en del i vårdkedjan mellan öppenvård och slutenvård. Man träffar barn och ungdomar som inte blir bättre av BUP:s öppenvård men som inte mår så dåligt att de behöver läggas in inom slutenvården, säger Åsa Liabäck.

– Vi jobbar flexibelt och intensivt, det är mycket jobb hemma, i skolan eller i samhället i övrigt. Vi är där problemen finns helt enkelt. Ofta handlar det om barn och ungdomar där livet har tagit tvärstopp på olika sätt. Vi träffar många hemmasittare till exempel eller personer med svår anorexi.

Men jobbet på BUP är inte det enda som Åsa Liabäck arbetar med. Vid sidan av livet som psykoterapeut är hon också författare till Ådala-serien (där ”Längtan över Ådala” är den senaste). Den resan började 2013.

Åsa Liabäck är en uttalad trädgårdsnörd, precis som sina bokkaraktärer. Det är något som får stort utrymme i hennes böcker. Foto: Gunilla Lundström

– Jag var föräldraledig med mitt första barn, och det är ju nästan så folk blir provocerade när man säger det men det var ett väldigt lugnt barn, som sov och åt bra, och var glad och nöjd. När jag då gick från det intensiva jobbet på BUP så blev det plötsligt ganska isolerat, så som det kan bli när man är föräldraledig, berättar hon.

– Jag är en person som behöver människor runt omkring och när jag nu inte hade det lika mycket så började det istället poppa upp fiktiva personer med fiktiva bekymmer. I och med det så började jag leka lite med att skriva och sedan började min första bokidé växa fram.

Därefter inleddes en process som skulle komma att pågå under en lång tid, förklarar Åsa Liabäck. Den egentid som fanns ägnades ofta åt skrivandet, till slut färdigställdes ett råmaterial, redigering och bearbetning tog vid, flera besked om refusering genomleds, och så plötsligt hade det gått ca sju år. Då ringde plötsligt telefonen.

– Jag var på väg till kopieringsmaskinen på BUP och kände inte igen numret, tänkte att det säkert var någon försäljare. Men så var det Christoffer Holst, förläggare på Printz. Han berättade att han läste mitt manus och att han gjorde det med intresse. Sedan bad han att få återkomma, berättar Åsa Liabäck.

Strax därefter kom beskedet: Förlaget ville publicera henne.

– Det finns ju vissa saker i livet som man aldrig kommer att glömma, händelser som stannar kvar för alltid. Detta var en sådan händelse. Mina knän skakade.

Sedan dess har Åsa Liabäck varit produktiv. På 1,5 år har hon hunnit skriva tre böcker, varav en precis lämnats in för tryck. Utöver det har hon börjat skriva på en fjärde. Trots detta har hon lyckats kombinera författarskapet med arbetet på BUP, där hon fortfarande ägnar majoriteten av sin yrkestid.

Åsa Liabäcks debutroman ”I hjärtat av Ådala”. Foto: Printz Publishing

– Jag är tjänstledig från BUP en dag i veckan och så har jag kunnat ta några veckor ledigt i sträck ibland, i samband med boksläpp eller intensiva skrivperioder. Men annars planerar jag alltid efter mina patienter, så att det ska funka för dem, säger hon.

Hon menar också att författarskapet inte är så olikt jobbet som psykoterapeut.

– Det handlar ju mycket om att sätta sig in i en annan människas liv och mående, att försöka förstå hur personen tänker, vilka utmaningar denne har, och hur vägen till förändring ser ut. Jag arbetar på precis samma som författare när jag utforskar mina karaktärer, som jag gör när jag arbetar med mina patienter som terapeut, säger hon.