Det är något av ett hjärteprojekt som realiseras för Susanna Alakoski när boken Lyckade ärenden i socialtjänsten nu ges ut. I flera år har hon uppmanat socionomer att skriva och berätta om sina erfarenheter i yrket.
– Jag har stått på konferenser i säkert 20 år och försökt få socialarbetare att nappa på den här idén, eftersom jag själv inte riktigt haft tid. Men det är ingen som har gjort det, säger hon.
Att boken nu ser dagens ljus är resultatet av ett upprop som hon gjorde på sociala medier. Där uppmanade hon professionen att höra av sig med berättelser där socialtjänstens arbete gjort verklig skillnad. Då hände något – plötsligt hörde 500 personer av sig.
– Det fanns ett stort behov av att berätta. Det bara rasslade till. På ett sätt blev jag inte så förvånad. Jag har följt mitt skrå genom åren och känslan är att många både kan och vill berätta.
I boken har svaren skalats ner till 24 individuella berättelser som täcker in flera olika delar av socialtjänstens arbete.
Vad är det för berättelser vi får ta del av?
– Det är texter som nästan gjort mig skakig när jag läst dem. Det gäller allihop. De ligger så nära den brännande verkligheten. Det handlar bland annat om orosanmälningar, ledarskap, en före detta gangster som kommit på rätt köl igen, om ensamkommande unga som lyckats vända en hemsk situation till någon fantastiskt. En text handlar om ett lyckat samhällsarbete i Sundsvalls kommun och en annan om en spelberoende kvinna.
För Susanna Alakoski fyller boken flera viktiga funktioner, inte minst att professionen nu får utrymme att med egen röst berätta om sin verklighet.
– Jag tror faktiskt att inte ens socialarbetarnas egna familjer, barn och släktingar på riktigt vet vad deras anhöriga gör på jobbet. Det är ett så pass komplext yrke. Ett annat skäl till att jag ville skapa den här boken är att jag är så urbota trött på att höra om det misslyckade sociala arbetet när det går fel.
Vem tycker du ska läsa boken?
– Alla. Har man minsta lilla sociala engagemang i sitt hjärta så tycker jag att man ska läsa den här boken. Man blir glad av att läsa den. Det finns en djup respekt och kärleksfullhet i texterna gentemot problemen som socialarbetarna möter.
