Regeringen vill stärka barnrättsperspektivet i LVU-lagstiftningen. Möjligheterna att skydda barn från kriminalitet och hedersrelaterat våld ska förbättras. Familjehemsplacerade barn ska få mer stabilitet. Barn ska slippa den otrygghet som uppstår när vårdnadshavare gång på gång begär att vård ska upphöra. Allt detta är bra.
Samtidigt finns det barn som inte räknas in i barnrättsperspektivet över huvud taget.
Barn som ingen verkar vilja skydda.
I ett privat sammanhang fick jag lära känna en familj som var precis som många andra familjer jag möter som barnutredare hos socialtjänsten. Familjens tonårsdotter var suicidal. Hon hade föräldrar som tog ansvar. Föräldrar som samarbetade väl med varandra, med skolan, med socialtjänsten och med sjukvården. Det fanns inga brister i omsorgen. Inget våld. Ingen försummelse. Således var LVU enligt 2§ inte aktuellt.
Men flickan ville dö. Hon hade en allvarlig psykisk ohälsa, med tvångstankar som uppmanade henne att ta sitt liv. Hon ställde sig på tågspår, hon gjorde upp planer och hon försökte – gång på gång.
LVU enligt 3§ var inte tillämpbart eftersom flickans beteende var ett resultat av psykisk ohälsa. Hon hörde därmed hemma hos barn- och ungdomspsykiatrin. BUP tog emot henne för LPT-bedömningar. Hon bedömdes inte vara tillräckligt akut suicidal. När hon träffade läkare sa hon att allt var bra. Att hon inte hade några planer. Hon skrevs ut – och försökte ta sitt liv igen.
Så fortsatte det i ett och ett halvt år. Alla gjorde sitt. Alla följde sina regelverk. Men ingen tog ansvar för helheten.
Till slut hände det oundvikliga. Flickan hoppade från en klippa. Hon föll trettio meter och landade på en klippavsats. Hon överlevde – mot alla odds. Men hela hennes kropp var krossad. Från nacke till fötter med öppna frakturer. När hon senare lärde sig att gå igen berättade hon för sin familj att hon var rädd för att bli fullt återställd. För då skulle hon kunna gå till klippan – och hoppa igen (!).
Detta är inte ett enskilt misslyckande. Detta är ett systemfel. Hade flickan kunnat få LVU-vård på ett HVB med tillräcklig personal för ständig tillsyn, med tillstånd för låsta dörrar och inhägnade områden, då hade hon inte kunnat hoppa från en klippa. Hon hade inte kunnat avvika och hon hade inte kunnat undvika kontakt och behandling i all oändlighet. Hon hade haft en chans att leva utan att vilja ta sitt liv och utan traumat som ett fall på 30 meters höjd innebar.
Detta är inte ett undantag utan återkommande. Det handlar inte om en flicka utan om barn som faller mellan SoL, LVU och LPT. Barn med allvarlig psykisk ohälsa som inte uppfyller psykiatrins kriterier för tvångsvård – men som samtidigt lever med en påtaglig risk att skada sig själva till döds.
Barn som bollas mellan huvudmän medan alla väntar på ”nästa akuta tillfälle”. Barn som i praktiken saknar rätt till skydd. Om barnrättsperspektivet ska vara mer än välformulerade propositioner måste även dessa barn omfattas.
Det behövs ett tydligt lagstöd som täpper till glappet mellan socialtjänst och psykiatri.
Det behövs en ny paragraf i LVU som lyder ungefär så här:
”Vård ska beslutas enligt denna lag om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas till följd av psykisk ohälsa och barn- och ungdomspsykiatrin avvisar den unge med hänvisning till att kriterierna för psykiatrisk tvångsvård inte är uppfyllda”.
Vården bör ske genom placering på HVB med tillräckliga personalresurser för ständig tillsyn, tillstånd för låsta dörrar och psykiatrisk behandling. Inte KBT-behandling för att den unge förstå vad den själv kan göra för att sluta vilja ta sitt liv. Inte psykofarmaka som dövar symptom men inte löser orsaken. Behandlingsformer separat eller kombinerat, så som psykodynamisk samtalsbehandling, IFS-terapi, hypnoterapi, EMDR och familjeterapi kombinerat med miljöterapeutisk behandling.
Detta handlar inte om att socialtjänsten ska ta över psykiatrins ansvar. Det handlar om att inga barn ska lämnas oskyddade för att lagstiftningen inte hänger ihop. Barn som får impulser av att vilja dö kan inte vänta på att systemen ska komma överens.
Så hjälp även dessa barn. Anpassa LVU-lagen. Nu.
Häng med i debatten >> Läs fler debattartiklar här!
