Under tisdagseftermiddagen slutredovisades regeringens utredning om fler kvalitativa platser i den sociala barn och ungdomsvården. Under pressträffen konstaterade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall att många kommuner haft stora svårigheter att hitta placeringar som motsvarar de behov som barn och unga har, och att det har lett till akuta och ibland direkt olämpliga placeringar.
– Den nationella samordnarens förslag, att samla ansvar och stärka samverkan, är ett viktigt steg mot en mer jämlik och rättssäker vård för barn och unga, sade hon.
Den nationella samordnaren Thomas Ardenfors föreslår bland annat stärkt statlig styrning och stöd och att staten tar ett större ansvar för att stödja kommunerna i vården av samhällsplacerade barn- och unga. Det föreslås till exempel att en statlig myndighet ska samla övergripande familjehemsfrågor, såsom rekrytering, utbildning, handledning och uppföljning.
– Barn och unga måste få rätt vård, på rätt plats och i rätt tid. Det gäller oavsett var i landet de bor, och oavsett placering i familjehem, på HVB eller på ett Sis-hem, säger den nationella samordnaren Thomas Ardenfors.
Thomas Ardenfors föreslår också en utredning av oberoende barnrättsombud som kan företräda placerade barns intressen och rättigheter, i hela landet. Han vill också se en digital portfölj för placerade barn som följer barnet, oavsett på vilken ort det placeras. Portföljen ska samla viktig information om till exempel hälsa och skolgång. Han konstaterar att särskilt tandhälsan behöver utvecklas för målgruppen, liksom möjligheten för familjehemsföräldrar att få behörighet att hämta ut barnens läkemedel.
Inom flera områden lyfte Thomas Ardenfors behovet av ökad samverkan, samordning och likvärdighet över hela landet. För att socialtjänsten ska lita på att familjehemmet har rätt förutsättningar föreslår han att den kommun som placerat det första barnet i ett familjehem ska få rätt att utvärdera om ytterligare placeringar i samma familjehem är lämpliga, oavsett vilken kommun som vill placera i det aktuella hemmet.
Dessutom vill han att övergången från placering till självständigt liv behöver förbättras och stärkas, och att detta stöd bör vara tillgängligt till dess att barnet fyller 25 år, om så behövs.
