Hög utbildning riskfaktor för socialtjänstens klienter

2015 myntades begreppet ”deaths of dispair” av de amerikanska ekonomerna Anne Case och Angus Deaton. Utrycket användes för att beskriva en oroande utveckling i den amerikanska folkhälsan. Från 1990-talet och framåt syntes en minskning av den förväntade livslängden bland medelålders amerikaner, särskilt bland vita utan högre utbildning.

Ökningen i dödlighet kopplades till tre dödsorsaker; drogöverdoser, alkoholrelaterade sjukdomar och självmord – samtliga uttryck för deaths of dispair, eller ”förtvivlansdöd” på svenska.

– Det handlar om människor som i allt högre grad upplever hopplöshet, social isolering och brist på framtidstro, säger Simone Scarpa, universitetslektor på Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet.

– I Case och Deatons tolkning fungerar utbildningsnivå som en markör för bredare sociala skillnader, det vill säga inte bara socioekonomiska resurser utan även skillnader i möjligheter, delaktighet och framtidstro.

I tidigare studier har Simone Scarpa och Björn Högberg visat att betyg från högstadiet kan ge en stark prediktion för dödlighet bland unga vuxna där de som har låga skolbetyg löper en tydligt högre risk för förtvivlansdödlighet.

– Parallellt med det arbetet har vi analyserat data från socialtjänsten (ASI-data från 89 kommuner, reds anm.) för att undersöka om utbildningsnivå faktiskt fungerar som en skyddande faktor mot den här typen av dödlighet.