Att ha någonstans att bo är en mänsklig rättighet, samtidigt tenderar politiker på både statlig och kommunal nivå att förskjuta ansvaret mellan sig och andra aktörer. Det visar en ny studie.
Fakta: Linnéa Lindemann
Gör: Forskare vid Malmö universitet.
Aktuell med: Avhandlingen ”Vems ansvar? Förhandlingsspelet mellan stat och kommun”.
Varför denna beröringsskräck från politiken?
– Det är känsliga frågor. Det kräver att man ser över hur många de strukturellt hemlösa är. Det vet man inte i dag. Det gör att man heller inte vet vad det kostar att bostadsförsörja gruppen. Många av de hemlösa är tidigare nyanlända och det är en politiskt laddad fråga hur de ska hanteras.
Utredningen visade även på att man snabbt kommer in på stora frågor som ekonomisk omfördelning, socialförsäkringarnas uppbyggnad och dagens bostadsregim. Det vill man som politiker helst undvika, förklarar Linnéa Lindemann, som menar att det i dagsläget egentligen inte finns någon diskussion kring frågorna.
När det kommer till andra områden kan den statliga styrningen se annorlunda. Det framkommer i de intervjuer som Linnéa Lindemann gjort med kommunalt anställda inom Malmö stad.
– Tjänstepersoner på strategisk kommunal nivå uttrycker att den statliga styrningen för många områden är tydlig, som för ekonomiskt bistånd, men att det inte finns i samma utsträckning kring hemlöshetsfrågan. Därför har många kommuner skrivit fram sin egen vägledning för socialtjänsten.
Du har intervjuat flera kommunala tjänstepersoner i din avhandling, bland annat socialsekreterare. Vad säger de?
– Att det inledningsvis fanns en förhoppning om att vägledningen göra att hemlösa med en social problematik prioriterades. Men de menar att resultatet blev att kommunens restriktiva hållning även kom att omfatta de socialt hemlösa. De beskriver en situation där personer med sociala problem ”bollas” mellan olika förvaltningar inom socialtjänsten.
