Socialt arbete bygger på tillit och relation – inte på kontroll och straff

Den nya socialtjänstlagen har trätt i kraft. Efter över fyrtio år med den gamla lagen står kommunerna inför ett historiskt skifte – mot tidiga och förebyggande insatser och en mer tillgänglig och kunskapsbaserad socialtjänst.

Samtidigt för regeringen fram en rad förslag som går i direkt motsatt riktning. Sänkt bidragstak för dem som redan lever på marginalen. ”No excuses”-skolor med hårdare tag mot elever. Vite till föräldrar som inte deltar i föräldrautbildningar. Fotboja på barn som inte är dömda och förslag om att barn så unga som 13 år ska kunna dömas till fängelse.

Det är åtgärder som bygger på kontroll och straff – och som delvis ska utföras inom socialt arbete. Många remissinstanser varnar för att de hotar tilliten till socialtjänsten och att de saknas evidens. Utredningen om mellantvång (DS 2024:30) konstaterar själv, om än i ett litet stycke i den massiva utredningen, att dessa åtgärder riskerar användas slentrianmässigt och urholka förtroendet för hela socialtjänsten.

”Att klappa med ena handen och slå med den andra (… ) leder möjligen till en kortvarig effekt född av förakt och motstånd. Det är den långvariga positiva effekten vi vill åt.”
– Sarah, socionom och röst från uppropet.

De föreslagna åtgärderna står långt från vår yrkeskårs etiska grunder. Vårt uppdrag är att bygga relationer, inge hopp och skapa förändring. Vi förenas i viljan och kompetensen att vara till hjälp för människor när livet är svårt. Vårt arbete innebär att hantera komplexa livssituationer, förstå strukturella villkor som påverkar både de vi möter och oss själva. Vi ska även agera medvetet i maktrelationer och etiska dilemman. För att detta ska vara möjligt krävs tillit – till relationen, till professionen och till de organisationer vi verkar i.

Den etiska koden för socialarbetare, framtagen av Akademikerförbundet SSR, slår fast att vårt arbete ska vila på mänskliga rättigheter, humanitet och respekt för varje människas värde, frihet och värdighet. Vi ska ha ett särskilt ansvar gentemot personer i utsatta situationer och arbeta för jämlikhet, rättvisa och delaktighet.

Vi socialarbetare utbildade oss inte för att kontrollera och straffa, utan för att stå kvar när livet är svårt och bidra till förändring.

Socialt arbete handlar om människor och om livet – som ibland är svårt att leva. Ungdomar som hamnat snett, kvinnor som flyr våld, familjer som kämpar med att få ekonomin att gå ihop, och vårdnadstvister som river familjer itu.

Vi som möter dessa människor vet att problem sällan uppstår i ett vakuum. De uppstår i sammanhang och i relation till människor och samhällets strukturer. Socialt arbete handlar alltså inte bara om att lindra ett symtom, utan om att förstå och förändra de strukturer som skapar problemen från början.