Evidensbaserade metoder är i sig inte problemet, det handlar om hur vi använder dem i mötet med människan. Forskarna och psykoterapeuterna Jonna Granberg och Raimo Lappalainen skriver en replik på en debattartikel av Åsa Flood Johansson, om effektiviseringsiver.
Jonna Granberg. Foto: Privat
Här finns evidensbaserade metoder – men de behöver användas med närvaro, öppenhet och flexibilitet. Sättas i ett sammanhang där relationen är lika viktig som tekniken.
Låt oss se på några av de verktyg vi har för svåra samtal:
- Beteendeanalys, som ofta används inom KBT, kan också användas i kliniskt socialt arbete. Vad utlöser ett beteende – och vad vidmakthåller det? Genom att se kedjan av triggers, tankar, känslor, beteenden och dess konsekvenser kan vi förstå både våra egna och klientens reaktioner. Det gör det lättare att bygga relationer och se var i processen vi kan skapa förändring.
- Självreglering, med tekniker från både KBT och ACT, ger oss möjlighet att stå kvar i det svåra. Genom att arbeta med våra värderingar och medveten närvaro – men också med att omstrukturera våra tankar eller att fixera mindre på dem, samt med självmedkänsla och acceptans – kan vi hitta tillbaka till vår inre balans. Och det är den balansen som gör det möjligt att skapa trygghet för klienten.
- Relationsinramningsteori, RFT, synliggör hur ord och associationer formar våra upplevelser. Ett enda begrepp – som ”anmälan” – kan väcka mycket varierande reaktioner från individ till individ så som skam, försvar eller sorg. Genom små skiftningar i språk kan vi öppna nya vägar i samtalet. Att välja ord med omsorg är inte kosmetik. Det är en del av kontakt och förändring.
- Motiverande samtal (MI) erbjuder konkreta kommunikationsverktyg för att möta motstånd och framkalla förändringsprat. Med öppna frågor, reflektioner och sammanfattningar lyssnar vi efter det som rör sig i klienten. Vi samarbetar för att förstärka motivation och riktning.
- Systemteori hjälper oss att se helheten i en familj. Genom att förstå hur roller, lojaliteter, upprepade mönster och känslomässiga band påverkar familjedynamiken kan vi arbeta för att hela systemet får syn på sig självt – och därmed förändras tillsammans. Det stärker varje enskild röst genom att den sätts i ett meningsfullt sammanhang.
När dessa evidensbaserade perspektiv, förhållningssätt och metoder tillämpas tillsammans – med lyhördhet, relation och långsiktighet – uppstår något värdefullt. Det som annars kunde kännas fragmenterat blir en helhet. Vi får stöd för både struktur och mänsklighet.
Evidensen står inte i motsats till det mänskliga. Den är en del av lösningen.
