Mer fokus på ungdomskriminalitet och hedersrelaterat våld och minst 30 fullgjorda högskolepoäng i juridik. Det var några av de förslag som regeringens särskilde utredare Michael Tärnfalk lyfte fram när socionomutbildningsutredningen lämnades över till regeringen.
Förslagen får både ris och ros från forskare och experter inom socialt arbete. Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet och en av huvudförfattarna till den tidigare skuggutredningen, menar att de examensmål som lagts fram i den statliga utredningen – om ökad kunskap kring ungdomskriminalitet till exempel – saknar långsiktig hållbarhet.
– Jag ser det som att möjligheterna till att göra några egentliga avtryck blir begränsade, både vad gäller socionomstudenternas utbildning och de kompetensförstärkningar som vi har pratat om inom professionsfältet, säger han och fortsätter.
– De preciserade examensmålen ser jag mest som symbolpolitik. Det kan också skapa en ryckighet och öppnar upp för en kortsiktig svängrumspolitik. Examensmål ska ju vara generiska och hålla för dagsaktuella förändringar över tid.
Däremot lyfter han delarna i utredningen som tar upp socionomers möjligheter till vidareutbildningar, även om åsikterna går isär om hur det ska struktureras.
– Det som är intressant är det som tas upp i kapitel sju i utredningen, om socionomers vidareutbildning. Det känns viktigt. De föreslår en ny utredning och pekar på två olika vägar. Tärnfalk pläderar ju för en förlängd grundutbildning medan vi i skuggutredningen ser ett behov av att inrätta en ny yrkesexamen på avancerad nivå. Det tycker vi skapar en större öppenhet mellan de akademiska utbildningarna och yrkesfältet.
Även Lennart Sauer, lektor och docent i socialt arbete vid Umeå universitet, ställer sig frågande till de examensmål som presenterats, särskilt mot bakgrund av utredningens tilläggsdirektiv om att göra en helhetsöversyn av socionomutbildningen, för att se om den möter de samhällsutmaningar och kompetensbehov som i dag finns.
– Man lägger väldigt mycket fokus på några få områden; att förebygga och motverka ungdomskriminalitet, normbrytande beteende och hedersrelaterat våld och förtryck. Sedan fokuserar man också mycket på barn och unga, och socialtjänsten, säger han.
– Men socialt arbete och socionomutbildningen är ju mycket bredare än så. Socialt arbete bedrivs inte bara inom socialtjänsten, det bedrivs hos Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, hälsa- och sjukvården, äldreomsorgen, inom funktionshinderverksamheten, Kriminalvården. Det tycks man inte beakta.
De förslag som utredningen lagt fram kommer innebära att socionomutbildningen revideras och då kommer delar behöva plockas bort, förklarar Lennart Sauer, och pekar då på risker.
– När det kommer till vad som ska bort så nämner man att det är upp till lärosätena, och det är ju bra, men med tanke på den bredd som socionomutbildningen utbildar till så blir det ju ett problem. Det finns ju en risk att någon målgrupp får stryka på foten, säger han.
Alexandru Panican, professor i socialt arbete vid Örebro universitet och som suttit med i expertgruppen till den statliga utredningen, är positiv till delar av utredningen.
– Jag är väldigt glad över nivå-indelningen som man har infört i utredningen, det vill säga att för att uppnå examen ska studenten uppvisa kunskap och förmåga som krävs för självständigt socialt arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå, säger han.
– Jag skulle säga att det är det mest kärnfulla när det gäller socionomexamen och själva professionen. Det är viktigt att man som socionom kan förhålla sig till det som är på tal i samhället utifrån dessa tre nivåer.
Han ställer sig också positiv till utredningens förslag om att varje socionomutbildning ska erbjuda minst 30 högskolepoäng i juridik.
– Det är många socionomutbildningar som redan har det men det är bra att man vill uppnå en enhetlighet. Som socionom behöver man kunna en hel del om juridik. Det enda jag reagerar på är att man skriver ”minst” 30 högskolepoäng. Det öppnar upp för att lärosäten gör på olika sätt och då uppnår man inte en enhetlighet.
Alexandru Panican är samtidigt, i likhet med Tapio Salonen och Lennart Sauer, kritisk till att utredningen lagt så mycket fokus på ungdomskriminalitet och på socialtjänsten.
– Socionomutbildningen är inte lika med socialtjänst och socialtjänsten är inte lika med ungdomskriminalitet. Det stämmer att nästan 70 procent av utbildade socionomer arbetar inom kommunal verksamhet, de flesta inom socialtjänsten, men det är samtidigt långt ifrån samtliga, säger han.
– Det är också bara en minoritet av socionomerna som arbetar med ungdomskriminalitet, och då i delar av landet, långt ifrån samtliga kommuner.
Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR och som i likhet med Alexandru Panican suttit med i expertgruppen till den statliga utredningen, delar flera av de uppfattningar som nämnts.
– Nu ökar detaljstyrningen från staten om hur socionomutbildningen ska se ut. Ska man då trycka in nya kurser så kommer ju något annat att försvinna. Mellan tummen och pekfingret så är det kanske tio procent av socionomerna som på något sätt jobbar med ungdomskriminalitet i dag. Genom utredningens förslag kommer kompetensnivån för alla saker man ska kunna som socionom bli något lägre, säger han.
Att socionomutbildningen bör omfatta juridikstudier om 30 högskolepoäng tycker Fredrik Hjulström är rimligt, men just att det poängsätts ställer han sig frågande till.
– Examensmål handlar ju normalt om vilken kunskap, färdighet eller förmåga man ska ha uppnått. Här sätter man i stället ett mått på hur många poäng man ska ha tagit. Jag tycker att det hade varit bättre om man förhållt sig till den vanliga strukturen. Sedan är inte jag någon motståndare till juridikstudier, det behöver socionomer kunna.
Han reagerar också på Michael Tärnfalks resonemang om att det är oklart varför socionomstudenter i så låg utsträckning väljer att specialisera sig.
– Jag blev förvånad över att Tärnfalk menade att det är oklart kring varför socionomer inte läser kurser på avancerad nivå. Det har vi resonerat om i skuggutredningen och i princip alla företrädare från lärosätena som jag pratat med säger samma sak, säger han och fortsätter.
– Sedan 90-talet har man gått från cirka sju lärosäten till totalt 19 i dag. Redan på 90-talet var det brist på disputerade socionomer, alltså lärare. Man har haft ett superfokus på att få in forskare som man kan anställa som lärare. Då har det blivit att man lagt mindre resurser på att ta fram kurser på avancerad nivå som riktar sig till praktiker.
Den statliga utredningen har här lyft behovet av att utreda frågan vidare.
