Sambons hot fick Carina att stanna i den våldsamma relationen. Hunden och de två hästarna blev hennes närmaste familj – de enda som visste vad som pågick.
Vid ett tillfälle tog Carina ändå mod till sig och lämnade relationen. Hon hyrde en lägenhet i en annan stad, men när sambon hotade att döda hästen om hon inte kom tillbaka sa hon upp bostaden och återvände.
– Jag visste inte om det var något som han faktiskt skulle göra eller något han bara sa. Hästen var också fortfarande skriven på honom, han skulle ha skrivit över den på mig men det hade bara inte blivit av.
En kväll i stallet blir sambon vansinnigt arg. De går långsamt runt en stolpe medan han gapar och skriker. Carinas blick dras hela tiden till kniven som sitter på stolpen och som hon brukar använda i stallarbetet.
– Han var helt galen och skrek att han skulle göra både det ena och det andra. Jag var livrädd och visste inte vad som skulle hända.
Senare samma kväll känner Carina att hon inte orkar längre. Hon tar alla piller hon kan hitta i huset och sväljer.
Hon överlever självmordsförsöket. Vaknar på morgonen med huvudvärk och känner sig nedstämd och ledsen. Hon åker till sitt jobb på ett litet hotell men mår för dåligt för att arbeta.
– Jag kände att det inte gick längre och bestämde mig för att dra så fort jag fick möjlighet.
LÄS OCKSÅ >>> Djurens rättigheter i våldsamma relationer – vad säger lagstiftningen?
Carina lyckas förmå sambon att i ett svagt ögonblick ge sitt godkännande till att sällskapshästen ska få bo hos en tjej som ska vara fodervärd åt och ta hand om den. Hon övertalar honom även till slut att skriva över hennes egen häst. Så fort det är gjort tar hon chansen. Sambon jobbar helg och Carina slänger ner så mycket av sina ägodelar hon kan i sopsäckar.
– Min kompis kom med bil och vi packade in hästarna i ett släp och mina saker i ett annat släp. Så körde vi iväg med varsin bil. Halvvägs bytte vi släp med varandra.
De lämnade sällskapshästen hos fodervärden, hunden hos Carinas mamma och hennes egen häst på en gård långt ute på landet. Det var bara en kompis som kände till var hästen befann sig, men det tog inte lång tid innan sambon fick henne att berätta. Så började en vit Volvo kombi åka förbi gården på nätterna.
– Jag blev tvungen att flytta hästen mitt i natten.
Carina vågade inte kontakta vare sig polisen eller socialtjänsten, av rädsla för sambons vrede. Hon hade kontakt med en kvinnojour där en av jourkvinnorna tog emot hästen på sin gård. Carina bodde också där ett tag.
– Den tjejen var fantastisk, hon tog in både mig och min häst. Det hade inte varit möjligt annars.
Carina hittade en lägenhet i en annan stad och började jobba. Hon vågade inte gå ut ensam och levde isolerat med persiennerna nerdragna.
– Jag var jätterädd och om jag gick ut kollade jag mig alltid över axeln.
Efter ett tag kände hon sig tillräckligt säker för att flytta upp hunden och sin häst till den nya staden.
– Först då kände jag mig hel, när alla var samlade igen. Det var det här vi hade jobbat för, det var hit vi skulle. Det var också skönt att åka till stallet varje dag, kroppen och hjärnan fick något annat att fokusera på.
I dag mår Carina bra. Hon bor på en gård med fyra hästar, jobbar inom hästbranschen och är familjehem åt två ungdomar.
– Det är viktigt att se sammanhangen. Om det finns barn som far illa är det oftast djur som far illa, far djur illa är det oftast barn eller en partner som far illa.
