Våldet Riikka Heinola använde fick konsekvenser. Men det blev fel slags konsekvenser. I dag kan hon önska att någon av alla hon mött i socialtjänsten haft förmågan att se, och fråga efter hur hon mådde inombords.
I dag är Riikka Heinola ordförande i Unga KRIS i Västerås.
Hon knivskar en person och avtjänade ett fängelsestraff. Samtidigt var hon förälder. Vem hon själv var och varför hon använde våld – att alla känslor kom ut på fel sätt – var det aldrig någon som visade intresse för. Hon bad socialtjänsten om hjälp, men fick ingen och inte heller någon förklaring till varför.
– Jag har ett eget ansvar i alla handlingar men myndighetsinsatser, de finns där för att ha en annan kompetens, för att kunna se förbi, säger hon och fortsätter:
– Det här är tankar som har kommit nu. Att ha knivhuggit en annan människa, få sitt barn omhändertaget, inte bli hjälpt som familj, det sätter spår. Bearbetar du inte det får du uppleva det om och om igen.
När Riikka Heinola väntade sitt andra barn fick hon hjälp eftersom hon var gravid. Hon kom till ett behandlingshem och blev drogfri, men på BB låg pappren från socialtjänsten klara för att omhänderta barnet direkt vid födseln.
– Personalen på behandlingshemmet blev alldeles galna. De hade inte fått veta något. Jag var så jäkla ledsen för att inte socialtjänsten gjorde det här tillsammans med mig och behandlingspersonalen fick hjälpa mig igenom allt.
Vägen tillbaka gick via en utredningsenhet, en mamma-barn placering och i dag har hon båda sina barn hos sig.
– Ju mer uppbackning jag fick desto bättre blev det. En mamma som hugger folk med kniv, det är långt från det normala. De borde frågat sig varför jag gjorde så. I stället fick det konsekvenser genom bestraffningar på fel sätt. Jag kunde inte ta hand om mig själv.
LÄS OCKSÅ >>> De hjälper förövare och brottsutsatta att mötas för läkande samtal
LÄS OCKSÅ >>> Tidslinje: Så har synen på våldsutövande kvinnor sett ut genom historien
Som ordförande för Unga kris ser hon unga tjejer som är utagerande och våldsbenägna.
– Om jag behövde ett våldsamt förhållningssätt för att skydda mig så är det ännu tuffare nu 20 år senare. Förut värnade man tjejer. Det gör man inte i dag, man utnyttjar dem. Men det vill tjejerna inte höra.
Hennes erfarenhet är att det kan ligga väldigt mycket bakom våldet, som trasiga relationer till familjen, brist på trygga relationer, trots och missbruk.
Riikka Heinola tror inte på tvångsåtgärder utan menar att man behöver jobba upp ett läge där man är överens om vad som ska hända.
– Det kan ta tid. Unga har inget konsekvenstänk men då behöver man förklara och berätta. Att ta till fysiskt våld och alla de följder det kan få, borde vara något vi öppet samtalar mer kring, kanske redan i skolan, säger Riikka.
– Insikten kommer, men det ska inte behöva gå så långt som det gjorde för mig. Där satt jag och visste inte om den här personen levde, som jag hade använt kniv mot. Det var fruktansvärt. Jag kunde inte förstå varför jag agerade som jag gjorde, det har kommit till mig nu.
12-stegsmetoden och KBT har hjälpt Riikkka Heinola.
– Det som har varit, det kan jag inte ändra. Men jag började skilja på att vara dålig och att göra dåliga saker. Tog sakta tillbaka kontrollen över mitt liv, började komma igen känslomässigt.
Hon har velat ha verktyg och nu har hon hittat dem.
– Jag tar all hjälp jag kan få. Blir jag triggad och arg då ringer jag en läkare eller terapeut, vips så är det ingen stor sak, men jag hade inte förmågan att se det så själv.
LÄS OCKSÅ >>> Sis satsning för kvinnor och flickor ser ut att ge goda resultat: ”Är något viktigt på spåren”
LÄS OCKSÅ >>> Regeringen ser över Sis uppdrag efter larm om allvarliga brister på ungdomshem
Riikka Heinola hittade sin egen väg men hon menar att varje människa som ber om det har rätt att få hjälp. Ingen ska behöva agera icke korrekt för att bli sedd eller hörd.
– Socialtjänsten är en viktig medmänsklig del, har man ingen annan så ska de finnas där. De är kärnan. Ingen kan få behandling om det inte finns beslut, då behöver de agera ödmjukt.
Om någon hade lyssnat tror hon att hon haft ett annat utgångsläge.
– Jag hade inte varit ledsen i dag för att jag aldrig fick frågorna. Det är så otroligt viktigt, det finns ju insatser som ska användas.
