Henrik Tham skriver i en replik till vår debattartikel den 12 januari några saker som är värda att kommentera för att sätta det i sitt sammanhang. Tham tycks till att börja med inte ha någon invändning emot huvudpoängen i vår debattartikel, nämligen att forskningen är oklar om konsumtionen av narkotika skulle öka vid en avkriminalisering eller ej samt att var fjärde ung vuxen anger förbudet som viktigaste skäl till att de avstår cannabis.
Däremot påstår Tham att NPC (Narkotikapolitiskt Center) inte ser något skäl till att utvärdera effekten av eget bruk av narkotika. Det stämmer inte och i artikeln skriver vi också: ”Att utvärdera en 30 år gammal lag är rimligt för att kunna lära oss och förbättra våra insatser…”. För precis som Tham menar vi att det finns flera delar av den svenska narkotikapolitiken som skulle behöva utvärderas och utvecklas. Det handlar till exempel om hur vi får fart på det förebyggande arbetet eller får en fungerande vårdkedja som sträcker sig från tidiga insatser, vård och behandling till stöd för arbete, bostad och ett socialt sammanhang. Men det handlar också om att utvärdera kriminaliseringens positiva och negativa effekter, för att kunna dämpa de sistnämnda.
Tham hänvisar i sin replik till siffror som gällde för över två decennier sedan och vi kan bara hålla med om behovet av mer aktuell statistik. Efter att en utredning är genomförd behöver det upprättas ett systematiskt och hållbart arbete för att kontinuerligt kunna följa narkotikautvecklingen i landet; hur många har ett beroende, hur många finns inne i LARO och/eller andra behandlingsformer och hur fungerar olika förebyggande metoder?
Som avslutning vill vi förtydliga att även om 69 procent tycker att avkriminalisering är ett ganska eller mycket dåligt förslag betyder det inte automatiskt att en tredjedel vill avkriminalisera, vilket tycks vara Thams slutsats. Enligt SOM-institutet är det endast 13 procent som tycker att det är ett ganska eller mycket bra förslag. Övriga har ingen bestämd åsikt i frågan. Det är därmed tydligt att de flesta ser andra orsaker till, men framförallt lösningar på den situation vi har idag. När vi talar med personer som själva möter narkotikafrågan i sitt dagliga arbete, som socialtjänst, kommunala samordnare, polis och behandlingsterapeuter ser de alla samma glapp i systemen – men även vilka goda resultat som kan nås när glappen täpps till. Insatser som inte kräver en avkriminalisering av narkotika.
Vi behöver därför en utredning med sikte på en human, restriktiv narkotikapolitik. En politik med ett stort fokus på prevention, tidig upptäckt och god vård och behandling – som utgår från barnets rätt att skyddas från olaglig användning av narkotika och inte glömmer dem som är närstående. Som på allvar minskar konsumtion och dödlighetoch gör det svårt att börja använda narkotika, men lätt att få stöd att sluta.
Peter Moilanen, chef Narkotikapolitiskt Center
