Vad har ni för kommentarer kring Barnsrättsbyråns rapport, där personal på SiS anklagas för att systematiskt använda våld mot unga på Sis-hem?
– SiS ståndpunkt är att detta är en viktig rapport, som belyser områden där vi har utvecklings- och förbättringsmöjligheter. Den kritik som framkommer tar vi på stort allvar. Vi inom SiS har samma mål som barnrättsorganisationerna i den meningen att vi vill det bästa för utsatta barn och ungdomar. Därför välkomnar vi att regler och rutiner som kan förbättras lyfts upp till ytan och diskuteras, svarar Jesper Lindberg, pressekreterare på Statens institutionsstyrelse SiS och fortsätter:
– SiS bedriver en svår och komplex verksamhet. Vi ska alltid i första hand försöka lösa situationer innan de eskalerar och blir våldsamma, men det förekommer situationer då det är både nödvändigt och förenligt med den unges bästa att använda tvångsåtgärder som exempelvis avskiljning. Annars riskerar vi att andra ungdomar hos oss, och våra egna medarbetare, kan komma till allvarlig skada. Alla har rätt att känna sig trygga och säkra hos oss. NPNL (No Power No Lose) är en metod vi känner oss trygga med sett till den empiri som finns på området, men vi ser hela tiden över forskningsläget och bedriver samverkan med bland annat Kriminalvården kring dessa frågor. Det handlar också om att i högre grad nå ut med metoden bland våra medarbetare, så att det faktiskt är NPNL som används i konfliktsituationer.
Är avskiljning ett måste, och varför ökar det bland flickor?
– Varför flickor avskiljs i högre grad än pojkar är en fråga vi i dag inte har ett bra svar på. Det vi kan säga är att socialtjänsten i högre utsträckning placerar flickor än pojkar utifrån socialt nedbrytande beteende, medan pojkar i högre utsträckning placeras utifrån kriminalitet. För flickor med placeringsorsak socialt nedbrytande beteende beskriver socialtjänsten oftare ytterligare vårdbehov i form av psykisk ohälsa, självskadebeteende och suicidalitet, jämfört med ungdomar som placeras på grund av missbruk eller kriminalitet. Vi kan konstatera att det är ett fåtal individer som står för en oproportionerligt stor del av det totala antalet avskiljningar, samt att yngre skolpliktiga flickor är överrepresenterade i statistiken kring både avskiljningar och vård i enskildhet. De individer som står för många avskiljningar har ofta en dokumenterad problematik som kan inkludera neuropsykiatri, emotionell instabilitet, intellektuella begränsningar samt beteendestörningar och våldsanvändning. Självskadebeteenden förekommer också regelbundet. Men här ser vi att ungdomarnas vårdbehov behöver undersökas mer, skriver SiS.
– Vi ser dock att antalet avskiljningar minskat under 2021. Under perioden januari till och med september förra året gjordes totalt 1 354 avskiljningar. Motsvarande siffra i år är 869. Det är en försiktigt positiv trend.
LÄS MER >> Avskiljning på SiS väcker känslor – likställs med våld
