Det är med ett stort mått ödmjukhet och en lite nervositet som Emma Andersson Peldán ger sig ut i yrkeslivet som socionom. Först väntar sommarjobb på ett HVB-hem, sen får hon se. Kanske satsar hon på barndomens drömyrke – kurator.
Varför ville du bli socionom?
– När jag var yngre var jag inne på att bli kurator, även om jag kanske inte hade koll på att det hette så. Men framför allt vill jag jobba med människor. Jag flyttade från Stockholm till Lund för fem år sedan och jobbade och pluggade en kurs i psykologi men sen bytte jag till socionomprogrammet.
Vad har du jobbat med tidigare?
– Under min praktiktermin var jag i Australien och jobbade som behandlingspedagog på ett hem för unga killar och tjejer. Efter två månader kom pandemin och jag blev tvungen att åka hem och desperat leta efter en ny VFU-plats. Då kom jag till ett HVB-hem för tjejer med självskadebeteende i Uppsala. Efter det har jag jobbat vidare inom samma koncern parallellt med studierna, fast på ett HVB-hem här i Skåne. I höstas bloggade jag för Hjärnkoll Stockholm och skrev mycket om ångest och psykisk ohälsa.
– Innan dess har jag jobbat som aktiverare på ett äldreboende, först som sommarjobb när jag var femton år, sedan varannan helg. Jag bakade och gick promenader med de äldre och fick en fin relation till många av dem. Och så har jag jobbat på McDonalds och Espressohouse, senast som biträdande chef.
Då har du testat en del yrken inom det sociala arbetet. Hur har det varit?
– Det här med tonåringar vill jag gärna utvecklas inom. Och det har varit väldigt tacksamt att ha ett timvikariat samtidigt som jag pluggat, då jag fått läsa teorin och sedan ge mig ut och lära i praktiken.
Vad vill du jobba med nu när du tagit examen?
– Nu i sommar kommer jag att jobba på HVB-hemmet i Uppsala igen, sen får vi se. Jag är absolut en person som kommer att vilja jobba klientnära. I framtiden skulle jag vilja prova på rollen som föreståndare på ett HVB-hem, men det är om några år. Jag tror att det är viktigt att lära sig mer om hur det är att jobba på golvet som behandlingspedagog innan man tar på sig rollen som chef, så planen är väl att samla inom närmsta tiden att samla in erfarenheter för att sedan sikta mot att bli föreståndare. Eller så blir jag kurator, det är de två yrken som lockar mig mest i stunden.
Hur tror du att det kommer bli att börja jobba?
– Jag tycker att utbildningen varit bra och är nöjd med de teoretiska förkunskaperna. Vi har haft trygga lärare att samarbeta med men nu ska vi stå på egna ben. Det kan vara lite nervöst och skrämmande och jag kan nog ana att det kommer vara lite annorlunda i praktiken. Det har jag upplevt när jag jobbat parallellt med studierna. Det absolut svåraste är att möta personer som befinner sig i utsatta situationer och jag tror det är lätt att underskatta hur påtagligt det kan vara att jobba som socionom. Det tror jag är viktigt att vara medveten om när man kommer ut. Vi kommer att fatta beslut som berör människors liv och det måste man vara lite ödmjuk inför.
