Fokus i uppsatsen är hur, och i vilken mån, digitalisering av socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd påverkar förutsättningarna för det praktiska klientarbetet. Syftet var att, ur ett socialarbetarperspektiv, beskriva och analysera om – och i så fall hur – implementeringen av så kallade robotar påverkar professionen. Särskilt intresse var riktat mot sådant som vilka krav digitaliseringen ställer på socialarbetare, uppfattningar om vilka kompetenser som i framtiden kommer att krävas för att jobba med ekonomiskt bistånd samt på vilket sätt robotarna kan väntas påverka karaktären på individuella bedömningar.
Genom kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar med stöd av robotar inom ekonomiskt bistånd, har vi funnit att digitaliseringen påverkar de professionellas yrkesroll på ett flertal sätt. Det gäller exempelvis förändringar i arbetsuppgifter, efterfrågad kompetens och hur arbetet organiseras.
Studien visar att det finns en uppfattning om att det alltid kommer behövas socialsekreterare för att utföra individuella bedömningar, eftersom sådana anses behöva innehålla ett inslag av mänsklighet: uppgiften kan alltså inte fullt ut övertas av en robot. Samtidigt som ärenden av enklare typ bör kunna hanteras av en robot, finner man att individuella bedömningar är nödvändiga i mer komplexa fall. Detta belyser vikten av att diskutera individuella bedömningar i relation till digitalisering då en individuell bedömning ska göras oavsett om det gäller löpande och återkommande kostnader för exempelvis en hemförsäkring eller om det avser mer sällan förekommande utgifter, till exempel en hyresskuld.
Inga tekniska hinder för robotbedömning
Det finns idag inga tekniska hinder som hindrar en robot från att göra en bedömning med hänsyn till omständigheter i ett specifikt fall. Roboten kan samla in och sortera information om en individ och utifrån dessa underlag göra en bedömning. Det är tydligt att digitaliseringen väcker frågor om vad en individuell bedömning är, när den behöver göras och vem som kan utföra den.
Digitaliseringen bidrar till förändringar i de organisatoriska förutsättningarna för hur arbetet med ekonomiskt bistånd bedrivs, vilket får konsekvenser för socialsekreterarnas yrkesroll. Eftersom arbetet blir mer digitalt, och vissa arbetsuppgifter nästintill uteslutande utförs med hjälp av robotar, är det troligt att det i framtiden kommer ställas högre krav på socialsekreterarnas digitala kompetens. Studien visar att det finns tendenser till att kommuner i samband med digitaliseringen delar upp arbetet mellan enheter som enbart handlägger ansökningar och enheter som arbetar mer åtgärdsinriktat, i första hand med arbetsmarknadsstödjande åtgärder. För dem som jobbar med digital handläggning skulle detta kunna fungera deprofessionaliserande, då deras kompetenser som socionomer inte längre blir nödvändiga i förhållande till arbetsuppgifterna. Samtidigt skulle det potentiellt innebära en professionalisering för dem som arbetar med att få ut klienter i sysselsättning då deras roll kommer kräva kunskaper som ännu inte går att automatisera.
Digitaliseringen kan även leda till att arbetet blir mer specialiserat. Möjligheten att behålla en helhetssyn kan försvåras genom den uppdelning av arbetsuppgifter som specialiseringen medför. Risken är att klienten osynliggörs när en robot ska ansvara för handläggningen, medan det relationella förändringsarbetet flyttas till en annan enhet och utförs av en socialsekreterare som enbart fokuserar på att få ut klienten i arbete. Även detta kan tolkas som en deprofessionalisering av yrket, eller åtminstone en förändring av synen på̊ vilka professionskunskaper som är viktiga i arbetet med ekonomiskt bistånd.
Många aspekter är outforskade
Ett argument för automatiserat beslutsstöd är att det skulle minska variationer i bedömningar och på så vis öka graden av rättssäkerhet för den enskilde. Detta ställer emellertid krav på att alla robotar programmeras och implementeras på samma sätt. Det finns därför ett behov av att utforska hur automatiserade bedömningar skiljer sig åt kommuner emellan. Det skulle också vara intressant att ur ett intersektionellt perspektiv studera om robotens funktioner och bedömningar påverkas av vem som programmerar roboten. Eftersom digitaliseringen inom socialtjänsten ännu inte kommit så långt i sin utveckling finns det många aspekter av ämnet som fortfarande är outforskade. Bland annat saknas det studier som belyser digitaliseringen ur ett klientperspektiv.
I framtiden är det möjligt att robotarnas närvaro i arbetet med ekonomiskt bistånd kommer ses som ett självklart inslag, främst då sådant stöd bidrar till administrativ avlastning. Skälen att som socialsekreterare behöva oroa sig för att bli ersatt av en maskin får dock anses vara få – behoven av mänskliga egenskaper är alltför stort i det löpande klientarbetet. Robotarna kan, än så länge, betraktas som ett komplement snarare än en konkurrent.
