Så skapar Camilla trygg anknytning mellan förälder och barn

För att lyckas förmedla verktygen använder sig Camilla von Below av mentalisering i terapin. Mentalisering är förmågan att förstå att barnet har en tanke- och känslovärld inom sig som är skild från vår egen. Brister den förmågan kan föräldern lyfta in sig själv alldeles för mycket i det som händer med barnet eller nonchalant avfärda barnets signaler.

– Mentalisering kan handla om att försöka skapa sig en bild av vad barnet tänker och vill och även att stå ut med att vi inte alltid vet varför barnet gör på ett visst sätt. Det kan man uppnå genom att få föräldern att först mentalisera sig själv för att komma åt egna tankar och känslor.

Mentalisering kan ha utvecklats under goda förutsättningar eller inte, men den styrs också av faktorer i stunden. Vi påverkas av om vi är hungriga, trötta, stressade och kan föräldern mentalisera sig själv så förstår denne varför den känner som den gör.

– Om jag ser att en förälder har svårt att förstå eller möta sitt barn så kan jag först koncentrera mig på att fråga hur föräldern känner sig i situationen. Efter det kan jag fråga, vad tror du att ditt barn tänkte, kände, ville? Det här är något man kan lära sig genom att börja med sig själv.

Med en trygg anknytning blir det lättare att skapa goda relationer till andra människor och man blir inte lika rädd för att misslyckas. Dels har man inte lika stort stresspåslag om man överväldigas av känslor, dels kan man ha utvecklat flera sätt att reagera på och får därför både lättare att samverka med andra och att sätta gränser.

– Det är lite orättvist, men barn med trygg anknytning har lite lättare att få kompisar, det går lite bättre för dem i skolan. Men det är på gruppnivå så det går inte att förutsäga hur enskilda barn kommer att utvecklas.

Trygg anknytning är förknippad med att våga utforska livet och världen. Dels för att man fått med sig en tillit till sig själv, dels för att tilliten till att andra ska hjälpa till om det behövs är större. För att ge sig av kan det också behövas en tro att föräldern klarar sig själv. En otrygg anknytning kan göra det svårare eftersom barnet inte riktigt litar på sin egen förmåga. Där kan också finnas en mer allmän känsla av oro och att världen är farlig.

– Därför är det bra att hjälpa barn tidigt för en liten insats gör stor skillnad för barnet. Här finns även en samhällelig dimension av att hjälpa föräldrar att få så goda förutsättningar som möjligt. Det blir lättare att ge en trygg anknytning om de inte lider av ekonomisk stress och att man hjälper till med föräldrars psykiska ohälsa. Det står verkligen i vägen för barns anknytning och utveckling.

Att ha en otrygg anknytning är ingen diagnos och det är inte sagt att livet kommer att bli på ett visst sätt om man har en viss anknytning, men det är en riskfaktor bland andra för psykisk ohälsa. Om vi har svårt med relationer så orsakar det ett visst lidande. Självbilden och känslan av att leva i världen påverkas. Man kan alltså inte säga att ett barn är dömt utifrån sitt anknytningsmönster, men att lära sig om anknytning är ett sätt att förstå sig själv och reparera det som har blivit fel.

– Anknytning är inte en förklaringsmodell för allt, den är en pusselbit bland flera andra som spelar roll, men den är värd att uppmärksamma då den är utvecklingsbar. En bristfällig anknytning kan skapa ett onödigt lidande – men det går att utveckla en trygg anknytning i efterhand.

VERKTYG TILL SAMSPEL

Lyhördhet

Var lyhörd för barnets uttryck och svara an på dem. Viktigast.

Tillgänglighet 

Var fysiskt och psykiskt tillgänglig utifrån barnets ålder och behov. 

Självmedkänsla

Ha insikt om att ingen är perfekt; förlåt dig själv, reparera det som går, skaffa stöd.

Jag är viktig för barnet

Ha insikt om att jag som förälder är oersättlig för barnet. Axla vuxen­ansvaret.