Ett argument emot avkriminalisering är att förbudet har en avskräckande effekt. Men funkar det i praktiken? Vi frågade tre personer inom helt olika verksamheter.
Roger Lindström. Foto: Privat
Hur ser du på en avkriminalisering?
Substansbruk är i grund och botten en folkhälsofråga – och borde inte vara en juridisk fråga. Avkriminalisering av narkotika för eget bruk skulle leda till att fler söker hjälp, vilket förebygger skador och dödsfall.
Vilken är den största anledningen att avkriminalisera eget bruk?
Främst skulle det minska stigman och få fler att våga söka hjälp. Människor vi möter lever i hemlöshet och ohälsa på grund av ett skadligt bruk av narkotika eller alkohol och är i stort behov av hjälp från sjukvården. På flera håll finns det sprututbyte men många undviker att gå dit i rädsla för att bli anmälda till polis eller socialtjänst. Det är en enorm hälsorisk och kan leda till dödsfall som hade kunnat förhindras. En avkriminalisering räddar liv.
Vilka andra effekter kan det leda till?
Vi kan få till bättre samtal så att fler vågar öppna upp om sin konsumtion och få rätt information och vägledning. Dessutom kan vi aktörer – socialtjänst, vården, rättsväsendet och ideella organisationer – få till ett bättre samarbete och ta oss an problemen ur ett folkhälsoperspektiv. Fokus behöver inte endast ligga på att bli drogfri, utan det kan också handla om skadelindring. Till exempel tillgång till testkit där man kan se vad ens droger innehåller så man inte får i sig en blandning av substanser som kan leda till förgiftning. Med en så pass enkel åtgärd kan vi minska dödligheten.
Finns det inte risk det att en avkriminalisering får fler att testa droger och riskerar att hamna i missbruk?
Nej, det tror jag inte. Den som är nyfiken på att testa droger kommer göra det oavsett. Forskning visar att en avkriminalisering inte bidrar till ökat bruk bland vare sig unga eller vuxna, och att det är mer effektivt för att minska skador och missbruk än straffrättsliga åtgärder. En kriminalisering leder endast till stigmatisering och utanförskap för personer som använder narkotika – och stora kostnader för samhället.
Kristoffer Lindgren, samordnare och behandlare på Mini-Maria Göteborg
Kristoffer Lindgren. Foto: Privat
Hur ser du på lagen som den ser ut i dag?
En fördel med att det klassas som ett brott att bruka narkotika är att polisen faktiskt kan vidta åtgärder och slussa vidare ungdomar till oss. Utan denna funktion skulle vi ha svårare att nå dem. Vi på Mini-Maria har så kallade ungdomskontrakt där man i stället för böter kan välja att träffa oss. Men trots detta riskerar unga att bli kvar i brottsregistret under många år vilket kan påverka framtidsutsikterna rejält. Samma med böter; det är ofta helt meningslöst då det oftast är föräldrarna som betalar. Det sänder ut en signal, men endast till vårdnadshavarna och då missar man målet.
Vad skulle en avkriminalisering kunna innebära för er målgrupp?
Det kan finnas en poäng att avkriminalisera narkotika för eget bruk, men då måste det finnas andra typer av insatser för att fånga upp unga i god tid. Insatser för stöd och hjälp skulle behöva byggas ut. Jag har dock svårt att se vem som skulle fylla den funktionen i dag, socialtjänsten upplevs allmänt som en kontroll- och utredningsmyndighet och man skulle behöva ändra sina arbetssätt väldigt mycket för att få unga att söka sig dit.
Finns det några risker?
Det går att argumentera för att en avkriminalisering skulle leda till att fler vågar söka hjälp men när det gäller ungdomar tror jag inte det stämmer. Unga personer söker sällan stöd på egen hand, de har inte ett utvecklat konsekvenstänk i den åldern. En avkriminalisering kan göra att inte heller föräldrarna får någon vetskap om sitt barns drogbruk och då kan de inte hjälpa till att upprätta en kontakt med oss. Risken är att vi får svårare att nå de unga och sätta in rätt insatser.
Kim Dibi, socialarbetare på fältet, Uppsala ungdomsjour
Hur skulle en avkriminalisering påverka ert arbete?
Det skulle sända ut fel signaler, att det är ok att knarka. Vi har nolltolerans när det gäller knark och samarbetar nära polisen för att tidigt upptäcka ungdomar i riskzonen. Om polisen skulle få mindre befogenheter riskerar det att vår samverkan tappar effekt och vi missar värdefull information. Polisen gör ett jättebra jobb. De ser saker som vi inte ser och är en viktig resurs i vårt arbete.
Vilka fördelar finns med ert arbetssätt?
Uppsala ungdomsjour samarbetar med skolor, fritidsgårdar och med polisen för att göra Uppsala tryggare för barn och ungdomar. Vi har nära dialog med allt från lärare, rektorer och fritidspedagoger till områdespolis, socialtjänst och föräldrar för att hindra brott, droganvändning och riskbeteenden. Alla aktörer i samhället som jobbar med ungdomar behövs. Vi måste samarbeta för att förebygga att de hamnar snett i livet. Det är enda sättet.
Kritik finns att polis oftare väljer att visitera personer med utländsk bakgrund vid misstankar om narkotika. Hur ser du på det?
– Polisen gör sitt jobb och det försöker jag förmedla till de unga jag möter. Så länge det sker med respekt ska man visa respekt tillbaka. Jag har förståelse att man kan vara rädd och känna sig utsatt men polisen är liksom oss en yrkesgrupp som har som uppgift att hjälpa och skydda människor. Det viktigaste för mig är att polisen uppmärksammar oss på ungdomar som håller på med droger. Då kan vi tillsammans med skola och föräldrar sätta in rätt insatser. När vi väl fått vetskap om en ungdom som är i riskzonen släpper vi den aldrig – då gör vi allt i vår makt för att hjälpa och stötta.
