Stefan vet hur fort det kan gå utför – förlorade allt under 90-talskrisen

Kronofogden kände till upplägget och lät några år gå men när marknaden vänt och lägenheten värderades till 800 000 kronor såldes den. Hela vinsten gick till att betala av Stefans skuld, men det täckte inte hela beloppet.

– Räntan jag betalade var 15–20 procent, så trots bostadsförsäljningen och att jag betalade av 5 – 6 000 kronor varje månad så växte den.

Skulden som från början var 750 000 kronor är i dag över fyra miljoner. Men, säger Stefan och avbryter samtalet, det här handlar inte om pengar.

– Det handlar om bristen på en egen bostad. Jag har inte haft en chans att få en efter att jag blev skuldsatt. Jag blev arbetslös då, men är driven och uppfinningsrik, i hela mitt liv har jag lyckats försörja mig och har aldrig haft en hyresskuld.

LÄS OCKSÅ >>> Hot om vräkning får många att flytta självmant

Men trots lång tid i bostadskö har han inte erbjudits någon lägenhet. Ingen är intresserad av en skuldsatt hyresgäst. År efter år har han bott i tillfälliga boenden, inte sällan andrahandskontrakt utan godkännande av hyresvärdar.

– I några veckor har jag bott i bilen, andra perioder på härbärgen och skött hygienen på gym och simhallar. Men sedan jag fick sömnapné har det inte varit möjligt att bo tillsammans med andra, maskinen jag är kopplad till på natten låter för mycket.

För att ordna boende har han tagit till alla knep han kunnat komma på.

– Jag har inlett romanser med kvinnor där den främsta drivkraften varit att bo tillsammans med dem. Det är ingen bra ingång och det leder till att förhållandet inte håller särskilt länge.

För ett halvår sedan vände han sig till socialtjänsten för att få hjälp, men där tog det omedelbart stopp.

– Jag har aldrig fått något bistånd. Så fort de ser mitt kontoutdrag säger de att jag får lösa detta själv. De sorterar bort mig eftersom jag inte missbrukar eller varit inlagd på psyket.

LÄS OCKSÅ >>> Hur fick Sverige en av världens mest belånade befolkningar?

I dag bor han i en lägenhet som han hyr i andra hand av en bekant, utan hyresvärdens vetskap. Här har han bott sedan september och kan bo kvar i ett halvår.

– Det stressar mig inte, jag är van vid att det löser sig. Men det är klart att det inte är kul, säger Stefan och fortsätter;

– Jag kan knappt berätta för mina grannar att jag bor här för om fel person ser mig så måste jag flytta. Och när jag bott inneboende hos någon som får bistånd av socialtjänsten så kan jag inte ens ha mina kläder där ifall de skulle göra ett hembesök.

För fem år sedan hade han ”tur” då hans pappa gick bort och lämnade efter sig en bostadsrätt utan skuldsättning.

– Där kunde jag bo i en period, men sedan såldes den och summan delades mellan mig och två familjemedlemmar. Kronofogden tog min andel direkt.

Strukturell hemlöshet engagerar honom på ett större plan. Som ledamot i The European Anti-Poverty Networks skånska avdelning möter han politiker för att skapa opinion. Samtidigt är han ordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa i Malmö.

– Det är klart att jag själv har psykisk ohälsa. Min mamma tog livet av sig när jag var 25 år och jag har samlarmani, liksom min syster och min pappa hade. Men det är inte en ohälsa som på något sätt berättigar mig till något bistånd.

Är detta hållbart på ålderns höst?

– Nej, inte om några år. Jag vill ha ett eget hem med egna möbler, kunna rå om mig själv, planera och bjuda hem folk.

LÄS OCKSÅ >>> Henrik och Maria motverkar vräkningar och hemlöshet

Varför har du inte genomgått en skuldsanering?

– Det är en dum fråga. Jag måste väl kunna få en lägenhet utan att tvingas till skuldsanering. Jag är väl fortfarande en EU-medborgare?

Vad är felet med frågan?

– Vi som är i skiten, oavsett om det beror på psykisk ohälsa, missbruk eller skulder, vi har hört de goda råden så många gånger. Bara man hör frågan mår man dåligt. Det går inte att komma med goda råd. Vi har provat allt och det finns skäl till att vi avstått något, att skuldsaneras exempelvis. I mitt fall är det osannolikt att det skulle leda till en egen bostad. Det skulle sluta med att jag både var hemlös och fattig. I dag är jag ”bara” det ena.