Första gången jag hörde ordet skamsköljning var för några år sedan. Det är ett så bra ord. Alla har nog både en och två stunder i bakhuvudet då vågen av skam svept över oss – då pulsen gått upp, kinderna hettat och man hade gjort vad som helst för att få låna Harry Potters osynlighetsmantel.
För mig har särskilt en sådan situation etsat sig fast, även fast den inträffade för ungefär 30 år sedan. Utan att gå in på detaljer så kan jag berätta att det i scenen som utspelade sig ingick en delegation affärsmän från Japan på företagsbesök, en ung receptionist (dvs. jag) och en total kulturkrock. Hierarkier och hälsningsritualer ser, som ni vet, väldigt olika ut. Egentligen är det en trivial och obetydlig händelse som ligger långt tillbaka i tiden, men skam är en stark känsla och än i dag kan jag känna hur den där och då sköljde över mig.
Och det är lite av skammens natur – den har en förmåga att etsa sig fast och gräva sig djupare och djupare ner i vår inre värld. Där kan den få fäste och med psykoterapeuten och prästen Olle Larssons ord förvandlas till ”ett gift för själen”.
Läs här: ”Skam är som ett gift för själen”
När skammen blir tillräckligt stark får skammen oss att krympa. Den påverkar hur vi ser på oss själva, vårt värde och vilka vi är i relation till andra. Skamkänslor kan också slå sig in som en kil i parrelationen stå i vägen för en djupare kontakt och intimitet. Forskningen har dessutom visat att skam är ett centralt element vid ett flertal olika diagnoser och trauman, och ofta föregår självmord. Det finns med andra ord all anledning att prata mer om skam. Och det gör vi i det här numrets stora psykoterapitema om hur du kan hjälpa klienter att bli kvitt skammen.
Dessutom möter du den första av Socionomens fyra nya fasta krönikörer Suzann Larsdotter.
Läs hennes krönika: ”Sexualitet är en självklar del av det sociala arbetet”
Detta och mycket mer finns att läsa i senaste numret av Socionomen.
Trevlig läsning!
