Året efter att jag gick ut gymnasiet jobbade jag på en förskola. Det är väldigt länge sedan nu men jag kommer fortfarande ihåg många av barnen. Hur många gånger har jag inte undrat hur det gick för Lisa, som alltid kom springande med armarna framsträcka för att få en kram?
Och vad blev det av spralliga Carl-Philip som jag aldrig fick att somna på vilan? Och Anna-Clara som kom lommande med handen framsträckt så fort det blev minsta glipa mellan vanten och overallen, vilket på en femåring är i princip hela tiden?
Att jobba med människor innebär att man för en tid blir en del av andras liv. Ibland blir avtrycken små, andra gånger desto större oavsett hur professionellt vi försöker förhålla oss så etsar sig vissa personer och deras livsöden fast i oss. När våra vägar inte längre löper parallellt undrar vi vad som fanns bakom kröken för den andra. Det är som i boken om mumintrollet ”Vad tror du att det hände sen?”, fast utan kikhålet i bokens sidor som ger en glimt av fortsättningen. I stället blir frågan hängande i luften.
Att få en glimt av framtiden, och öppet och ärligt summera, blicka tillbaka och diskutera öppnar också för reflektion och lärande. Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad blev bra? Och hur ska vi göra framåt för att bli ännu bättre? Därför är det så spännande att ta del av den resa som Lotta Pehrsson Öhrn, Ann Gardeström och Brandon Sekitto gjort tillsammans, efter Brandons första trevande samtal till sina tidigare socialsekreterare.
Jag kan också undra om de barn som är aktuella hos socialtjänsten i dag kommer att kunna söka svar i arkiven på samma sätt? För vissa är svaret nej, eftersom den senaste tidens hackerattacker raderat hela journalsystem, inklusive säkerhetskopiorna. Dessutom har känsliga uppgifter lämnats ut till försäljning på Darknet, vilket är horribelt. Hur it-säkerheten i kommuner och regioner ska lösas framöver behöver komma högt upp på alla agendan framöver!
I årets fjärde nummer av Socionomen fokuserar vi särskilt på just kommunernas it-säkerhet. De artiklarna finner du här:
Rättelse: Projektet forskaren Jayeon Lee arbetar med, som nämndes i förra numrets ledare, finansieras av Formas och inget annat.
