Anna Bergfors. Foto: Privat

Anna Bergfors

Krönikör

1 maj 2023

1 maj 2023

Krönika: Jag vill att du ska veta att du inte är ensam

Anna Bergfors. Foto: Privat

Att ta beslutet om att vara öppen med att jag är anhörig till en person med missbruksproblematik var inget lätt beslut. Men det var rätt beslut, skriver Anna Bergfors i en krönika. Nu vill hon hjälpa andra genom att berätta sin historia.

Anna Bergfors

Krönikör

1 maj 2023

1 maj 2023

Jag är anhörig, mamma till en vuxen son med missbruksproblematik. Men jag är inte bara anhörig som mamma, jag är även syster till en älskad och saknad lillebror som dog för 20 år sedan, 22 år gammal, i en överdos droger.

Att vara anhörig har påverkat mig väldigt mycket och jag har hanterat en tuff situation bland annat genom att skriva. Under de senaste 10–15 åren har jag skrivit om hur det var för mig att vara anhörig. Jag var liksom tvungen att skriva för jag kände att jag inte hade någon att prata med om mina känslor, i en tid fylld av oro, rädsla, stress och ångest.

Eller rättare sagt – jag vågade inte berätta för vänner och bekanta om min och min familjs situation. Att skriva blev mitt sätt att sätta ord på mina känslor och tankar, som en ventil. Att skriva blev att andas.

Att vara anhörig var för mig fyllt av skam och skuld, jag var så rädd för att prata och berätta om min situation då jag trodde att alla skulle döma mig, att alla skulle förstå vilken dålig förälder jag var, hur jag misslyckats.

Under sommaren 2019 gick jag en veckas skrivarkurs på Eskilstuna Folkhögskola och det var då jag bestämde mig för att ge ut mina texter i bokform. Om en mamma eller pappa, syster eller bror kan känna tröst av mina texter, som jag gjorde av att skriva, så är det värt att ge ut dem.

Att vara öppen och dela min berättelse. Att berätta för hela världen att jag är anhörig till en person med missbruksproblematik. Jag ville hjälpa andra att våga prata om hur det kan vara att vara anhörig. Mina texter har hjälpt mig att överleva och jag önskade att texterna skulle hjälpa andra.

Mina texter handlar om mig, om mina känslor och mina tillkortakommanden. Och en sak som jag blev varse väldigt tidigt var att ingen dömde mig. Tvärtom. Jag blev bara bemött med positiv respons och kärlek när jag valde att dela min berättelse. Det var jag som varit min största fiende. Det var jag som dömde mig själv hårdast.

Många anhöriga lider i tysthet, vi vågar inte berätta, vi känner skam och skuld. Vi blir tysta. Jag hoppas innerligt att detta kan förändras då jag tror att genom att dela så hjälper vi både oss själva och andra.

Men vi måste samtidigt hjälpa anhöriga att våga berätta genom att ställa frågor. En av mina högsta önskningar när det var som värst för mig var att någon skulle ha frågat hur det var för mig. Då hade jag berättat, men jag vågade inte ta första steget.

Nu är jag tacksam för att jag vågade ta steget och jag vill att du ska veta att du är inte ensam.

Vi är inte ensamma.

Läs mer

Nyheter
27 sep 2023

Filmtips: Tom Holland i stark skildring om psykisk ohälsa – med oväntad twist

Långt ifrån tidigare superhjältefilmer gestaltar Tom Holland New Yo...

Socialt arbete
27 sep 2023

Stora brister i arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck

Både kommuner och regioner behöver göra mer för att motverka heders...

Verktyg
26 sep 2023

Experten: Så prioriterar man verksamheten rätt inom socialtjänsten

Hur prioriterar man inom socialtjänsten på ett rättsligt och etiskt...

Läs även

Krönika
15 sep 2023

Krönika: Fängelseprästen som vill ta risker – för att kunna göra mål

Det räcker inte med att vara korrekt och göra sitt jobb för att se ...

Krönika
8 aug 2023

Krönika: Gemenskapen i ”Orten” bär på ett löfte men bemöts ofta som ett hot

Det är hög tid för det sociala arbetet att liera sig med de unga kr...

Krönika
31 mar 2023

Krönika: En anledning god som någon att kliva ur sängen varje morgon

Vad är det som gör livet värt att leva och vem är personen som stir...

Krönika
17 feb 2023

Krönika: Arbetssätten måste anpassas efter klienterna

För att kunna möta utmaningarna i välfärden behöver vi gå ifrån hie...

Krönika
5 jan 2023

Krönika: ”Se över din mentala ergonomi”

När arbetsuppgifterna hopar sig är det lätt att stress och ångest k...

Krönika
16 nov 2022

Krönika: Vi är de som måste orka, hoppas och tro – även om vi blir besvikna

Det är vårt ansvar som handläggare att vara den personen som tar em...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.