Barakat Ghebrehawariat. Foto: Senay Berhe

Barakat Ghebrehawariat

Statsvetare och författare

5 okt 2023

5 okt 2023

Krönika: Att säga sig vara ”färgblind” är inte att vara antirasistisk – tvärtom

Barakat Ghebrehawariat. Foto: Senay Berhe

Att hävda färgblindhet i ett samhälle som de facto diskriminerar icke-vita på grund av hudfärg blir en antirasistisk björntjänst som upprätthåller status quo och förnekar icke-vita ett språk för att namnge och synliggöra rasifierade orättvisor. Det skriver statsvetaren och författaren Barakat Ghebrehawariat i en krönika.

Barakat Ghebrehawariat

Statsvetare och författare

5 okt 2023

5 okt 2023

”Jag ser inte färg” är en kommentar som jag ofta stöter på. Det mest uppenbara problemet med det här tankesättet, eller snarare önsketänkandet, är att människor inte är särskilt färgblinda i verkligheten. Även om många genuint tror att de inte gör rasifierade tolkningar av icke-vita personer och gärna positionerar sig som “färgblinda” så säger forskningen annat.

Människor inte bara ser hudfärg utan de tenderar att associera det med stereotypa egenskaper; en socialt inlärd tankebana som är särskilt olycksbådande för icke-vita eftersom de här tankarna kan resultera i diskriminerande utfall. Stereotypa narrativ om vita, som att “vita svenskar är snåla”, är visserligen osanna och ohälsosamma men de leder inte till hudfärgsbaserad diskriminering på gruppnivå.

Att hävda färgblindhet är därför ett kontraproduktivt förhållningssätt för den som vill göra antirasism. Givet att hudfärg fortfarande har betydelse och människor diskrimineras – samt privilegieras – på grund av idéer om ras gynnas rasism av att man låtsas vara färgblind eftersom man då ger rasismen tillåtelse att fortsätta existera ostört.

Det är djupt motsägelsefullt att förfäkta färgblindhet i en värld där vi vet att människor behandlas olika på grund av stereotypa idéer om hudfärg. Den här paradoxen kallas i forskningen för ”färgblind rasism” och det är en rasism där man säger att alla är lika men i samma andetag behandlar människor som rasifieras som icke-vita på ett annorlunda och, än viktigare, sämre vis.

Förnekelsen av rasism är med andra ord en rasism i sig.

Det är viktigt att påminna att färgblindhet är en social lyx som inte alla kan kosta på sig. För icke-vita som konstant måste förhålla sig till sin hudfärg är det i praktiken omöjligt att blunda bort det. Jag ställer mig ofta kontrollfrågorna ”är det för att jag är svart?” och ”hade det här hänt om jag vore vit?” när jag ställs inför situationer där min hudfärg kan ha spelat roll, till exempel när jag stoppas i tullen eller när främlingar pratar engelska med mig i Sverige.

Som vit behöver man inte gå runt och undra. Faktum är att studier visar att vita, så även vita svenskar, är särskilt sårbara för färgblindhetens frestelser. Det säger sig självt att det är lättare för människor som inte diskrimineras på grund av sin hudfärg att attraheras av beskrivningen att vi lever i ett icke-rasistiskt samhälle som ”inte ser färg”.

Färgblindheten är en förförisk förklaringsmodell som tillåter vita svenskar att framställa sig som icke-rasister eller antirasister utan att nödvändigtvis agera antirasistiskt och är därför svår att släppa taget om.

Dock måste vi inte släppa idén om färgblindhet helt och hållet. Vi kan ha den som ett gemensamt mål att sträva mot – en antirasistisk nollvision om man så vill – men vägen dit kräver att vi går från färgblindhet till färgmedvetenhet och öppnar ögonen för den hudfärgsbaserade diskrimineringen som drabbar icke-vita och svarta svenskar på strukturellt plan.

Men att obstinat hävda färgblindhet i ett samhälle som de facto diskriminerar icke-vita på grund av hudfärg blir en antirasistisk björntjänst som upprätthåller status quo och förnekar icke-vita ett språk för att namnge och synliggöra rasifierade orättvisor.

När någon säger “jag har ont i benen” säger du nog inte “jag ser inte smärta”, så varför säga “jag ser inte färg” när vi berättar om rasismen som drabbar oss?

Läs mer

Tema
20 maj 2024

Hackerattacken ett dråpslag för socialtjänsten i Vellinge

Verksamhetschefen: "Det skulle visa sig vara en situation vi a...

Aktuellt
17 maj 2024

”Skickar du polisen på mig kommer det säga poff”

Socialsekreteraren Anna Nordin blev dödshotad mitt under pågående s...

C-uppsatser
15 maj 2024

Kuratorer om komplexiteten att bemöta våldsutsatthet

Studenterna Moa Boström och Amanda Löfstrand har undersökt hur kura...

Läs även

Krönika
17 apr 2024

"Sverige har blivit ett fängelseland i stil med USA"

"Vi måste slå vakt om människovärdet", skriver idéhistori...

Krönika
20 feb 2024

”Det är hoppfullt att vi har makt att hjälpa och läka”

Psykologen Frida Johansson Metso lyfter vikten av att fokusera på p...

Krönika
10 jan 2024

"Fler sociala eldsjälar skulle kunna göra en Éléonore Mercier"

Författaren och socionomen Susanna Alakoski både bävar och ser fram...

Krönika
7 nov 2023

Krönika: Var är kufarna?

"Ju mer samhället utgår från att alla fungerar likadant, desto...

Krönika
15 sep 2023

Krönika: Fängelseprästen som vill ta risker – för att kunna göra mål

Det räcker inte med att vara korrekt och göra sitt jobb för att se ...

Krönika
8 aug 2023

Krönika: Gemenskapen i ”Orten” bär på ett löfte men bemöts ofta som ett hot

Det är hög tid för det sociala arbetet att liera sig med de unga kr...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.